Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Anders Jansson med den större av de två riggarna.

Kumla. Anders Jansson på Blomtorp Entreprenad i Frövi är rätt färsk som entreprenör, han hade jobbat länge i butik men längtade bort och ut. För fem år sedan tog han steget.

– Jag är ju uppvuxen på ett lantbruk, och satsade till att börja med på grönyteskötsel, säger han.

Han hade inga maskiner men hyrde ut sig själv och sin kompetens. Ödet ledde honom snabbt allt djupare ner i marken.

– Jag träffade på några grävmaskinister och var spadgubbe, jobbade med avlopp och hjälpte till med elkablar.

Anders Jansson har fortsatt jobba som spadgubbe, numera mestadels med elkabelförläggning. Kabeljobben väckte dock mersmak och 2012 köpte han en jordraket.

– Det var en bra begagnad maskin och jag fick snabbt ett kundunderlag och började slå under vägar.

Han gjorde det mesta jobbet själv, hyrde in F-skattare vid toppar och fick allt större uppdrag. Till sist var de så pass avancerade att jordraketen inte räckte till.

– Jag blev less på att ”fastna” för att det var saker vägen, det blev också för långa sträckor för jordraketen.

Våren 2014 införskaffade han därför en styrbar borrigg, en Ditch Witch JT520.

– Nu kunde jag göra lite större jobb, det var mycket fiber och elkabel som jag borrade under vägar och under åar.

Efter ett år med den lilla maskinen slog han till på en större modell – en Ditch Witch JT20 som kunde utföra större uppdrag.

– Det blir bara mer och mer såna här jobb, allt fler inser att de inte vill skada marken i onödan.

Anders Jansson konstaterar att många beställare inser fördelarna men att de ändå får kalla fötter emellanåt.

– Ibland tror de att det är omöjligt, fast det inte är det.

Det går ju att borra även i svår terräng eller på stora djup, förklarar han.

– Ofta blir de rädda om det finns mycket kablar i backen, men det är ju faktiskt bara att ta reda på vad som ligger längst ner och sedan dyka under.

– Allt finns dock inte dokumenterat, man får vara lite detektiv ibland, kanske bryta upp brunnslock och titta efter. Framförallt måste man ibland ta det lugnt.

Anders Jansson konstaterar att han alltid vet var han har grejerna.

– Riggen har en styrsked med en sond som sänder signaler, jag vet alltid exakt var den är och exakt hur djupt den ligger.

Han styr borrningen med en joystick och ser på en display vart det bär hän och vad som krävs för att nå det önskade resultatet – kanske ska det tryckas mer till vänster eller några grader neråt.

– I lös lera kan man skjuta lite fortare, är marken hård får man ta det lite försiktigare, man får också tänka på att inte överbocka stängerna när man borrar, då de kan ta skada och i värsta fall gå av.

Det är inte bara att tuta och köra, men det är också det som är poängen, tycker han.

– Det är inte jättesvårt att lära sig men man måste ha en känsla för det. Det gäller att få en bild i huvudet av hur det ser ut i marken, vilket motstånd det blir, vilket material och vilket djup. Man får vara lite matematiker – då kan man välja rätt blandning av bentonitleran  och hamna i rätt lager, säger Anders Jansson.

Björn Säwe, vd, på Ditch Witchs svenska generalagent JLM inflikar att alla som köper en maskin får en introduktion och det kan ta några dagar innan rutinerna sitter. Skulle man stöta på en knivig situation längre fram går det också att få hjälp.

– Man måste kunna känna sig trygg, har någon ett riktigt bökigt jobb ställer vi självklart upp.

JLM har sitt huvudkontor i Malmö, därifrån utgår bland annat fältservice och en liknande verksamhet är under uppbyggnad i Örebro.

– Man ska kunna få service var man än bor i landet.

I dag har Anders Jansson tre maskiner, jordraketen, den mindre JT520 och den större riggen JT20.

– Det är ett bra spann, den lilla kan jag använda när det ska till tajtare böjar, den stora behövs när det ska borras längre sträckor, den har 120 meter i magasinet och behöver man borra längre finns det lösa stänger.

Den lilla riggen fanns bara utan hytt, den större hade hytt som tillval, och Anders Jansson tvekade inte.

– Man blir oftare sittandes på större jobb som tar tid med den stora och då är hytten guld värd när det regnar och är kallt och blåsigt.

– Det är inte roligt när det är kallt, man sitter still och även om man har regnkläder rinner det in överallt. Jag bestämde mig för att beställa en hytt när jag köpte den nya riggen – det handlar om min egen kropp, den ska hålla länge och då är det värt att kosta på lite.

Hytten är bra att ha inte minst under vintermånaderna.

– Det går att borra nästan jämt men kyla är ett problem eftersom det är mycket vatten i processen. Ligger det runt nollan funkar det, men blir det minus fem får man stänga ned.

Vintertid blir det därför en hel del snöröjning för Blomtorp Entreprenad, uppdrag får han via Maskinringen Örebro.

– Jag har en lastmaskin och skulle jag få ett borrningsjobb kan jag bara leja bort snöröjningen till en F-skattare som får köra min maskin, säger Anders Jansson.

Björn Säwe konstaterar att de grävfria teknikerna som borrning, fräsning och plöjning vinner allt mer mark.

–  Det är mycket fibergrävning i dag och villaägarna vill inte få sina gräsmattor uppgrävda, det är inte heller gångbart att gräva upp hela gator för att få ner tunna fiberkablar – bara att bryta upp asfalten är dyrt och att lägga den på deponi kräver dyra transporter.

Att gräva smartare kan innebära att inte gräva alls, konstaterar han.

– Ibland finns det med redan i upphandlingsskedet att det inte ska schaktas. Det tycker vi är bra!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

I känslig natur kan borrning vara ett skonsammare alternativ till stora schakter. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Anders Jansson köpte sin första styrbara borrigg i fjol, nu har han två stycken. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Victor, 5 år, kollar in pappas borrigg. Kanske blir han och storebror Oscar, 8, nästa generations styrborrare. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Att borra sig fram kan vara ett bra alternativ till grävning, inte minst på på en kyrkogård. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Ditch Witch JT20 kan borra upp till 150 meter med extra stänger.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Genom att borra sig under vägen slipper man gräva upp asfalten. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Anders Jansson utför borrningsuppdrag i större delen av Mellansverige. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Det är inte länge sedan Anders Jansson snubblade in på styrbar borrning. Nu tar han sig an de till synes omöjliga jobben.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Villaägare slipper gärna få hela tomten uppgrävd. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Björn Säwe ser en allt ljusare framtid för de grävfria teknikerna.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Att ta sig under vägar medelst borrning innebär också att man slipper stänga av trafiken. Foto: Blomtorp Entreprenad

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Rickard Back vill gärna sprida riskerna och både leasar och lånar när det är dags att skaffa maskin.

Bagarmossen. Det är dyrt med maskiner och den ekonomiska bördan vilar tungt på den mindre entreprenören, oavsett om det är banken som vill ha in sina räntor eller finansieringsinstitutet som ska ha betalt.

Rickard Back med det egna företaget RB Markentreprenad AB sover dock gott om nätterna.

Han började i branschen 2004, då som F-skattare utan maskin. Redan året därpå köpte han sin första maskin, en bättre begagnad Wille.

– Jag tog lån hos Swedbank, minns Rickard Back.

Sedan dess har det blivit en hel del maskinaffärer för RB Markentreprenad AB, i dagsläget har företaget en lastbil, två lastmaskiner (en Wille 655 och en Wille 855), samt två grävmaskiner (en begagnad Take Job 153 och en Liebherr 910).

Maskinerna har bytts ut vart 3-4:e år, ett övervägt beslut där investeringskostnaden ställs mot risken för stillestånd.

– Jag amorterar hellre än jag reparerar, konstaterar Rickard Back.

Samma motto förklarar varför tre av hans fyra maskiner köptes nya.

– Jag bytte in maskiner som var 3-4 år gamla och sedan ville jag ha nytt.

Den som vill arbeta till exempel i Stockholm kan inte heller ha för gamla maskiner.

– Åtta är är max inom miljözonen och köper man en 4-5 år gammal maskin har man bara 2-3 år kvar att köra den, säger Rickard Back.

Han räknar dock med att ha kvar de befintliga maskinerna en bra stund.

– Nu har jag rätt fräscha maskiner och jag kommer inte att byta maskiner i samma omfattning framöver.

Två av de nya maskinerna har finansierats via maskinleverantörens samarbetspartner.

– Jag leasar dem via DNB Finans och det funkar bra, jag har bra kontakt både med min maskinleverantör och med finansbolaget.

Den tredje maskinen och lastbilen har han lånefinansierat via Swedbank.

– De hörde av sig och hade bättre räntor så då slog jag till, säger Rickard Back.

– Jag tycker också att det är bra att sprida riskerna, det är bättre att ha flera parter som man kan spelar ut mot varandra om det behövs.

Han konstaterar också att det är viktigt att hålla koll på räntorna.

– Inte för att det spelar så stor roll om det är 2,45 eller 2,68 procent – men det är lite av en principsak och alla utgifter spelar ju roll.

Den fjärde maskinen är finansierad via SG Finans.

– De har generellt varit bäst på att justera räntorna och det har jag förstås berättat för banken när jag pratat med dem…

Leasingavtalen sträcker sig över 5-6 år, lånen ska vara avbetalda  under ungefär samma tidsperiod.

– Sedan säljer jag tillbaka maskinen till leverantören och använder de pengar jag får som en kontantinsats till nästa maskin – det krävs ofta att man lägger in 10-20 procent kontant oavsett om man ska leasa eller låna till maskinen.

Rickard Back tycker egentligen inte att det spelar någon större roll om man leasar eller betalar av på maskinen.

– Leasar du äger du inte maskinen, men har du lånat till den är det banken som äger den. Det kan se bra ut i redovisningen – om du äger maskinen är den en tillgång i bolaget men det är ju bara på papperet.

Han har själv erfarit att en tillgång av detta slag kan ställa till det, till exempel vid en bodelning.

– Jag väljer därför att ha merparten på leasing.

Oavsett vilken finansieringsform man väljer gäller det att maskinen har jobb så att den drar in kulor till räntor och leasingkostnader. Rickard Back konstaterar dock att det blivit allt svårare att hitta uppdrag till små lastmaskiner.

– Förr kunde jag köra i ett år på en Skanskaarbetsplats, nu går alla såna jobb till medelstora entreprenörer som har en egen maskinpark.

Bland annat därför satsar han på lite större maskiner, som Liebherrhjulgrävaren han fick hem i somras.

– Nu har jag bättre täckning, med en liten grävmaskin, ett par Wille och en lite större grävare.

Han konstaterar att hjulgrävaren har rullat rätt bra.

– Det är en lite sämre affär men vi har i alla fall jobb i en prispressad bransch.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

VSM köper helst nytt och använder ofta de utbytta maskinerna som reservdelsmaskiner.

Bolagen i VSM omsätter cirka 500 miljoner kronor per år och sysselsätter ungefär 220 personer. Det kräver förstås en rejäl maskinpark, företaget har totalt 160 maskiner fördelat på 59 hjullastare, 39 dumprar/truckar, en väghyvel, fyra vältar, fem bandtraktorer och 52 grävmaskiner. För att hålla maskinparken i gott skick byts 12-18 av maskinerna ut varje år och VSM väljer oftast att köpa nytt.

– Ser vi långsiktigt så blir det mest kostnadseffektivt, då vi köper begagnat beror det på att vi akut behöver en maskin och det är för lång leveranstid på nytt eller att vi har ett uppdrag då maskinen ej utnyttjas heltid eller att det är väldigt bra pris på det begagnade, säger Magnus Persson, entreprenadchef och delägare.

Han räknar med att företaget köper 12-18 nya maskiner per år, till det kommer 2-5 begagnade.

Företaget väljer att finansiera de nya maskinerna med banklån på fem år och med en kontaktinsats på 10-20 procent.

– Det är ett sunt sätt så att vi inte har mer lån än vad maskiner och utrustning är värd, säger Magnus Persson.

Leasing är lite dyrare anser han, men noterar att även det kan vara ett sunt sätt att finansiera sin maskin.

– Både leasing och långtidshyra kan vara rätt men vi föredrar avbetalning eftersom det totalt sett innebär det mest prisvärda alternativet där man under normala omständigheter aldrig är skyldig mer än än grejerna är värda.

Magnus Persson ser leasing som ett andrahandsalternativ.

– Det kan användas om man ej får finansiera med avbetalning men totalt sett är det ett dyrare alternativ än avbetalning.

– Långtidshyra är ett ännu dyrare alternativ än leasing och kan behöva användas om man ej blir godkänd för avbetalning alternativt leasing av kreditgivare.

Han anser att villkoren oftast är rimliga.

– Villkoren brukar vara efter ekonomisk ställning och det är väl bra, har man god ekonomi så skall man ha bättre villkor än en som har sämre ekonomi.

Magnus Persson tillägger att man alltid måste se till att förhandla om villkoren, oavsett om det är banken eller finansieringsbolaget som ska hosta upp pengarna.

– De bedriver ju en affärsmässig verksamhet, man måste alltid diskutera så att man får en så bra totalkostnad som möjligt.

Det händer att företaget byter in sina äldre maskiner men eftersom man har många maskiner av samma typ använder man gärna de maskiner som ska bytas ut som reservdelsmaskiner i stället.

– Reservdelar är så dyra och att det är väldigt dåligt andrahandsvärde på maskiner i dag, konstaterar Magnus Persson.

De gånger man säljer maskiner blir det oftast ”som skrot”.

– Vi har ju oftast plockat delar så det blir som skrot eller till någon som behöver de reservdelar som finns kvar på maskinen.

(reservdelsmaskin)

VSM köper helst nytt och använder ofta de utbytta maskinerna som reservdelsmaskiner.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

75 nya villagrunder, infrastruktur, vatten med mera står på schemat för TME AB i Järfälla.

Järfälla. Att jobba tillsammans med sina kompisar kan vara ett misstag. Leif Thunman och Peter Malm tog därför det säkra före det osäkra när de slog sig samman för snart 15 år sedan.

– Vi provade – vi visste ju inte i förväg om det skulle fungera, minns Leif Thunman, delägare och projektledare på Total Mark Entreprenad AB.

Båda hade med sig en egen firma in i affären, Peter Malm hade sitt Malms Trädgårdsanläggningar AB med tio anställda och Leif Thunman hade sitt Odensala Anläggningsservice med tre anställda.

– Vi hade känt varandra länge, men aldrig jobbat ihop, säger Leif Thunman.

Han har jobbat i branschen sedan 1978 och haft eget företag sedan 1982. Efter nästan tio år som egenföretagare valde han dock att hoppa på ett erbjudande om att bli arbetsledare och lät firman vila.

– Jag behövde gå vidare i livet och göra något annat, minns Leif Thunman.

Efter ungefär tio år var det läge för ytterligare en förändring, han väckte liv i sitt företag igen och när Peter Malm något år senare föreslog ett samarbete slog han till.

– Jag ville ha nya utmaningar!

Nu driver han och Peter TME AB gemensamt, Peters firma utför fortfarande underhållsarbete, Leifs firma har ingen praktisk verksamhet men äger en del av maskinerna och all anläggningsverksamhet sker inom ramen för TME som i dag har ett 20-tal anställda.

– Vi har delat upp maskinägandet mellan de tre företagen, förklarar Leif Thunman.

Till en början var det lite av en säkerhetsåtgärd.

– Vi ville dela upp ägandet om det visade sig att vi faktiskt inte kunde samarbeta.

Samarbetet visade sig gå fint, men de tre bolagen delar fortfarande på maskinerna.

– Vi vill skydda oss, skulle någon del av verksamheten gå dåligt kan det vara bra att skydda sina tillgångar, kommenterar Leif Thunman.

Den samlade maskinparken är främst inriktad på gräv- och lastmaskiner. Odensala Anläggning har en kranbil och tre grävmaskiner, två på 30 ton och en på 23 ton. Malms har sex mindre lastmaskiner och fyra grävmaskiner på 1,5 ton, 8,5 ton, 14 ton respektive 17 ton. I TME finns en lastväxlare, ett par grävmaskiner på 10 respektive 14 ton och ett par lastmaskiner på 16 respektive sex ton.

Grävmaskinerna är verksamhetens hjärta, i företagets barndom var det främst Volvo som gällde men TME har bestämt sig för att fasa ut dem till förmån för Doosan.

– Det är främst för att vi har en så bra kontakt med Doosan och för att de har en så bra verkstad här i Järfälla, kommenterar Leif Thunman.

– Det är helt avgörande att vi kan få bra service.

Maskinerna byts ut med jämna mellanrum.

– Vi försöker hålla avskrivningsplanerna så att de inte blir för gamla, den äldsta maskinen vi har i dag är en Take-Job från 2009 och den nyaste levererades i våras.

Leif Thunman är nöjd med maskinförsörjningen, då är det ett större problem att rekrytera förare.

–Vi har ingen stor omsättning på folk men när vi vuxit behöver vi anställa och det är svårt.

– I våras träffade jag tio sökande i varierande åldrar, bara en kunde ens köra grävmaskin.

Företaget har använt sig av alla till buds stående medel för att hitta kvalificerade förare.

– Vi har använt arbetsförmedlingen men också sökt bland annat via vår hemsida och Facebook.

Leif Thunman konstaterar att det går att få napp, men att man måste vara noga med kompetensen.

– Man kan inte sätta en 30-tonsgrävare i händerna på en helt färsk förare, då måste vi jaga vidare.

Verksamheten i TME går ut på att göra helt nya anläggningar, det blir mycket markberedningar, grundläggning, infrastrukturuppdrag etcetera.

– Vi har mest större jobb numera,  säger Leif Thunman.

Han konstaterar att företaget vuxit rätt mycket sedan starten för nästan 15 år sedan.

– Det har hänt mycket, vi har mycket fler jobb och jobben är mycket större – vi har uppdrag i storleken 2,5-40 miljoner kronor.

I takt med att uppdragen blivit både fler och större har företagets omsättning också vuxit, i dag är den uppe i närmare 100 miljoner kronor.

– Jag tycker att det är rätt lagom, vi klarar det med vår administration, säger Leif Thunman.

Jobben hittar man främst i Storstockholm, företaget gör dock vissa lite längre utflykter, att ta sig till Västerås eller Uppsala är ingen match.

– Men jag har svårt att se att vi ska slå oss in på den marknaden helt, det är en helt annan sak att lämna pris där, kommenterar Leif Thunman.

Aktuella projekt är Glömstaskolan i Huddinge, där TME står för markentreprenaden och grundläggningen, Lindeskolan i Enskede, där TME AB gör markarbeten och grundläggning, finplanering med mera i Arconas/Veidekkes regi, Västra Polhem i Järfälla där TME står för grunderna, infrastrukturen med mera när Peab bygger 75 hus, TME jobbar också med grunder för ett större bostadsprojekt i Vällingby med Sundvalls Bygg.

Framöver väntar bland annat ett större fiberjobb tillsammans med Bynet söder om Uppsala, det första uppdraget av det slaget för TME.

– Vi har varit inne på det tidigare, men nu satsar vi, vi har investerat i kabelplogar och hoppas förstås hitta fler såna jobb framöver, säger Leif Thunman.

De stora byggbolagen står för en stor del av uppdragen.

– Vi jobbar mycket åt till exempel Peab och Arcona/Veidekke.

Hälften av jobben är utförandeentreprenader, den andra hälften är totalentreprenader, Leif Thunman räknar på alla projekt och konstaterar att det är en rätt bra mix.

– Vi började med totalentreprenader för mer än tio år sedan, det är bra med den blandning vi har i dag men jag gillar ju totalentreprenader bäst – det är mer spännande!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

I Danderyd hjälper TME AB till när Midroc bygger bostäder i Danderyd.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Leif Thunman är delägare och projektledare på företaget, det är han som räknar på alla jobben.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delete har förvärvat flera svenska företag under de senaste åren.

Umeå. Delete grundades i Finland 2010 och har sedan dess blivit en nordisk rivningsjätte med en omsättning på 1,2 miljarder kronor, närmare 800 anställda och en maskinpark med bland annat cirka 50 grävmaskiner och drygt 100 lastbilar.

– Vi är Nordens största rivningsföretag, säger Joacim Ericsson, affärsområdeschef för rivning på Delete.

Koncernen har vuxit genom förvärv, inte minst i Sverige där man sedan 2012 köpt på sig företag så att man nu har fasta etableringar på tretton orter från Skellefteå i norr till Sölvesborg i söder.

Bara i år har man köpt fyra företag, varav tre i Sverige – AB Sprängsotning i Alingsås, MITAB i Timrå och CL Miljö i Norrköping och Stockholm.

– Vi ligger på, målet är att uppnå en total omsättning i hela koncernen på två miljarder om 2-3 år, säger Joacim Ericsson.

Deletes svenska gren är indelad i tre affärsområden: rivning, industrisanering och ställningsmontage.Tyngden ligger på industrisanering men ambitionen är att växa på rivningssidan.

– Vi åtar oss helst stora avancerade rivningsprojekt, dels för att vi har jättebra projektledare och de resurser som krävs, dels för att det är stimulerande för våra kalkylatorer att räkna på svårare uppdrag.

– Vi kan industrin och förstår processen, vi förstår tidskraven och ser till att vara klara i tid, säger Joacim Ericsson.

De större projekten är viktiga, företaget utför också en del mer vardagliga uppdrag, till exempel håltagning och sanering.

– Det är mycket PCB-sanering, inte minst i Stockholm, säger Joacim Ericsson.

Den finska verksamheten är alltjämt störst och Sverige är under frammarsch. Företaget – som ägs av ett danskt riskkapitalbolag – utför dock uppdrag även i övriga Norden, inte minst i Norge där man genomfört flera stora projekt.

Den svenska verksamheten omsätter i dag 320 miljoner kronor, personalstyrkan är drygt 200 och maskinparken utgörs av ett tiotal rivningsmaskiner, lika många rivningsrobotar, ett 40-tal lastbilar och ett otal vajersågar med mera.

– Vi river överallt, det är Sverige som är i fokus just nu, säger Joacim Ericsson, som räknar in ett 30-tal svenska rivningsprojekt igång nu under hösten.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delete gillar avancerade jobb, som när man rev ett släcktorn på SSAB i Luleå. Foto: Delete

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delete vill växa i Sverige, och har förvärvat många företag sedan 2012. Foto: Delete

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delete har flera verksamhetsområden, fokus är dock att växa inom rivning. Foto: Delete

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delete omsätter totalt 1,3 miljarder, målet är dock två miljarder kronor inom några år-

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Har du fått en viss storlek hittar jobben dig, säger Cristofer Larsson.

Björkdal. Bergtruckarna badar i sol utanför verkstaden i Björkdalsgruvan. Bjässarna – de kan lasta 100 ton – väntar dock inte på reparation, inte heller är det dags för service så här i början av augusti.

– En del har fortfarande semester, förklarar Cristofer Larsson, arbetsledare på Bennys gräv som sköter bergtransporterna ovan jord i Björkdalsgruvan.

Verksamheten är dock i full gång, nere i det vidsträckta dagbrottet lastar grävmaskinerna truck efter truck och Cristofer Larsson har inte haft mycket ledigt i sommar.

–  Semester? Nä, det hinner jag inte riktigt med.

Björkdalsgruvan ligger fyra mil utanför Skellefteå, inte långt ifrån Kåge, en ung gruva med ett turbulent förflutet. Fyndigheten – med särskilt grovt guld – upptäcktes 1985 och i dag är produktionen uppe i cirka fyra kg guld per dag.

Fallande guldpriser har inneburit flera ägarbyten och de nuvarande ägarna, kanadensiska Mandalay Resources, tog över så sent som i september 2014.

Bennys gräv började arbeta i Björkdalsgruvan 2013, och Cristofer Larsson gläds åt ett smidigt samarbete, trots ägarbytet.

– Det har gått mycket bättre än jag trodde, relationerna med gruvledningen fungerar jättebra. Som det ser ut just nu kan det nog förhoppningsvis bli några år till.

Björkdalskontraktet är ett av flera viktiga gruvkontrakt för bennys gräv. Drygt 25 personer av totalt 100 anställda arbetar i Björkdalsgruvan, i Bolidens gruva i Kristineberg är de drygt 30 stycken och i Maurliden – även det en Bolidengruva – sysselsätts ett 15-tal.

– I Kristineberg kör vi bergtransporter under jord, i Maurliden och Björkdalsgruvan är det transport i dagbrott som gäller, säger Cristofer Larsson.

Bennys grävs hjärta finns dock i Springliden utanför Malå. Det var här Cristofers pappa Benny startade företaget 1973, med en Landsverk grävmaskin byggde han skogsbilvägar och ett par år senare var det dags att skaffa personal – Thomas Nilsson anställdes 1979.

– Han jobbar faktiskt kvar fortfarande och är en riktig klippa, säger Cristofer Larsson.

Firmans första schaktmaskin finns också kvar, en Komatsu bandtraktor som inhandlades 1979.

– Den står hemma vid garaget och används vid behov, mest av nostalgiska skäl, ler Cristofer Larsson.

Pappa Benny finns också kvar i firman, men inte av nostalgiska skäl: han är både ägare och vd och kör en hel del maskin.

Skogsbilvägarna har dock fasats ut, till förmån för andra uppdrag.

– År 1986 började vi i gruvan i Kristineberg, sedan drog vi oss ur gruvorna i några år, när underjordsverksamheten sålts till nuvarande Bergteamet (Jan Marklund).

Bennys återvände dock till gruvorna – ett bra gruvjobb kan utgöra en förhållandevis stabil inkomstkälla för en entreprenadfirma i Skelleftefältet.

– Gruvorna är ju konjunkturberoende, och om priserna sjunker drar de ner, men för oss är gruvtransporten ofta ett bra sätt att hålla igång verksamheten året runt, kommenterar Cristofer Larsson.

Gruvuppdragen innebär att lasta och köra gråberg, malm och ”B-malm” (material som kvalitetsmässigt befinner sig mellan malm och gråberg, reds anmärkning). Företaget hanterar också jord, i Björkdalsgruvan utför man till exempel en hel del jordavrymningar när gruvan ska vidgas.

Bennys gräv har en maskinpark med ca 110 enheter, där hittar vi till exempel 24 lastbilar av märket Volvo och Scania. Lastbilarna som kör underjord är bergbilar och betongbilar. Det finns även två maskintrailrar och några mobila krossar som används vid behov. En stor del av ovanjordsbilarna är utrustade med snabblås för att snabbt kunna byta påbyggnad.

Under jord arbetar bland annat ett par hjullastare, en ramptraktor och en väghyvel. Det finns även en spolbil för dammbekämpning.

Grävmaskinerna är viktiga för företaget, som har 30-talet maskiner i storleken 2 – 130 ton, ett spann som anses viktigt för att kunna anpassas efter jobben. De större är Caterpillar, de mindre Komatsu, Hitachi och Volvo. 25-30 dumprar kompletterar maskinparken, även de Volvo.

– Swecons serviceorganisation i norra Västerbotten har fungerat jättebra, det är aldrig några problem, kommenterar Cristofer Larsson.

När Bennys fick uppdraget i Björkdalsgruvan 2013 behövdes större maskiner än de Volvo kunde erbjuda och i stället inhandlades fyra Caterpillar 777G bergtruckar, två Caterpillar 390DL grävmaskiner och en begagnad Caterpillar 385C grävmaskin.

– De har gått som en dans på rosor, säger Cristofer Larsson nöjt.

Han berömmer också Wiksténs Maskinservice, Pon Equipments servicepartner i Skellefteå.

– Det har också fungerat jättebra.

En anledning är kanske att ägaren Anders Wikstén tidigare jobbade just i Björkdalsgruvan med att serva Cat. För tolv år sedan startade han eget och han passar på att ge bennys gräv en komplimang.

–  Det är inte alltid det är sådan ordning på grejerna!

Cristofer Larsson noterar att ordning och reda krävs om man ska stå pall i konkurrensen.

– Vi är väldigt noga med den kontinuerliga servicen och är något dåligt är det bara att repa och byta.

Maskinerna går normalt 20 000 timmar innan de byts bort eller avyttras.

– Vi har också schemalagda komponentbyten – om man byter motor och växellåda kan man nöta maskinerna ännu längre, säger Cristofer Larsson.

Förarna ska byta filter och smörja maskinerna, de ska också rapportera in eventuella fel.

– Det har inte varit några större fel, på några av maskinerna for lamellerna tidigare än det var tänkt, men det innebar bara att vi bytte växellåda lite tidigare.

– Elghorns Maskin och Allservice i Älvsbyn hjälper oss med service och underhåll ute på fältet och det samarbetet fungerar bra, det är duktiga gossar.

Gruvorna är basen men vintertid blir det en hel del plogning, Bennys gräv samarbetar också med Renfors Åkeri, som underentreprenör när det gäller malmtransporter.

Att återställa gruvor är ett annat återkommande uppdrag, just nu efterbehandlas Boliden Minerals gamla gruvområde i Stekenjokk.

– Detta arbete utför vi som underentreprenör åt Peab, säger Cristofer Larsson.

Jobben hittar man främst i norra Västerbotten.

–  Vi har dock ett tiotal maskiner uthyrda i Norrbotten och vi har faktiskt varit så långt bort som i Garpenberg, men det upplevdes avlägset rent geografiskt.

Att hitta jobb brukar inte vara några problem.

– Har du fått en viss storlek hittar jobben dig, konstaterar Cristofer Larsson.

Att rekrytera förare som kan – eller åtminstone vill lära sig – jobbet har varit betydligt svårare.

– Jag välkomnar nyutexaminerade förare, det är klart att de inte kan allt från början, men man kan undra varför intresse verkar saknas hos vissa.

Nya förmågor behöver träning innan ”stödhjulen” kan plockas av och finns det ett ärligt intresse ger Cristofer Larsson dem gärna den tiden.

– Alla måste få chansen att lära sig och de som har viljan att försöka brukar lyckas.

– Det gäller bara att inte lägga på dem för mycket, sen är det också bra att sprida ut folk man känner – de riktiga stöttepelarna – på skiften.

Han konstaterar också att det blivit lättare att rekrytera på sistone.

– Här i Björkdal har vi överlag väldigt bra personal, det gäller även i den övriga verksamheten.

För hans egen del var yrkesvalet en lätt match.

– Det var inget att fundera över – första gången jag körde bandtraktor nådde jag inte ned med fötterna till golvet.

Efter gymnasiet började han köra traktor och gruvbil under jord i den numera nedlagda Storlidengruvan i Malå. Nästa utmaning blev att köra grävmaskin, därefter tillbringade han 4-5 år som bandtraktorförare i Boliden Minerals dagbrottsgruva Aitik.

När företaget sedan fick uppdraget i Björkdalsgruvan blev Cristofer Larsson arbetsledare där.

– Jag ska vara mest här men jag åker runt och lägger näsan i blöt lite överallt, det går inte att undvika!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Björkdalsgruvan har blivit en god födkrok för entreprenadföretaget. Foto: bennys gräv

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Truckarna går i skytteltrafik i Björkdalsgruvan. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

När Bennys Gräv fick uppdraget i Björkdal köpte man in flera nya bergtruckar. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Att rekrytera bra förare är svårare än att hitta bra maskinservice. Foto: bennys gräv

Image may be NSFW.
Clik here to view.

bennys gräv har ett långtidskontrakt i gruvan. Foto: bennys gräv

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Flera nya stora bergtruckar köptes in när Bennys Gräv fick uppdraget i Björkdalsgruvan. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Bennys Gräv har valt att höja flakhöjden – för att minska risken för däckskador. Alla laster vägs dock in med våg, så det är ingen risk för överlast. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Det blev Cat när det var dags att handla riktigt stora maskiner, flera av de mindre är dock Volvo. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Bennys Gräv har ett antal mobila sorteringsverk. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Lilla grävmaskinen 329E går normalt på dammprojekt, men har flyttats til Björkdalsgruvan för att serva ett sorteringsverk. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

En mindre grävmaskin arbetar med jordavrymning, gruvan ska vidgas. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Brytningen i Björkdalsgruvan började som ett dagbrott på 1980-talet, 2008 började man bryta även under jord. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Guldgruvan i Björkdal producerar cirka fyra kg guld per dag. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Grävmaskinerna går varma kontinuerligt och utsätts för en hårdare belastning än truckarna, de går därför färre timmar innan det är dags för komponentbyte. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Gruvuppdragen har blivit en stabil inkomstkälla för bennys gräv. Foto: bennys gräv

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Bennys Gräv har en egen verkstad i Björkdalsgruvan. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Bennys Gräv får disponera halva Björkdalsgruvans verkstad, företaget har egna verkstäder på alla sina arbetsområden. Foto: Ulrika Andersson

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Vi är ett mindre företag men vi försöker få fler större rivningar, säger affärsområdeschef Tony Stigmanslid.

Stockholm. Kolingsborgsuppdraget är en fjäder i hatten för Destroy som siktar på allt fler större jobb.

– Vi är ett mindre företag men vi försöker få fler större rivningar, säger affärsområdeschef Tony Stigmanslid.

Med två stora publika projekt i bagaget (rivningen av Kolingsborg samt en stor rivning på Stockholm Central) hoppas företaget kunna locka fler större beställare.

– Om vi sköter oss – och det gör vi – är de stora publika projekten bra ställen att synas på.

Tony Stigmanslid konstaterar att den svenska rivningsmarknaden är het just nu.

– Det händer otroligt mycket, norska och finska aktörer köper upp svenska företag och konkurrensen blir allt hårdare.

Förr kunde konventionella byggföretag ägna sig även åt rivning när det var glesare mellan bygguppdragen, i dag duggar uppdragen tätare och renodlade rivningsentreprenörer har fått allt mer att göra – inte minst i Stockholm.

– Det händer mest i hela Sverige här.

Destroy tänker göra sitt bästa för att stå starka på denna marknad.

– Kraven på oss ökar när konkurrensen blir större, säger Tony Stigmanslid.

Stockholmsföretaget tacklar utmaningen genom att försöka bli både bättre och allsidigare.

– Vi har hållit på i 20 år och även om vi sysslat med både lättrivning, tungrivning, håltagning och sanering är det lättrivningen som varit vårt smör och bröd.

– Nu vill vi öka andelen tunga rivningar, ju fler verktyg vi har i vår verktygslåda desto bättre.

Målet är också att minska antalet underentreprenörer, Destroy har till exempel satsat på ett eget åkeri, företaget har också skaffat sig fler tyngre maskiner och räknar i dag in 90 anställda, fyra större grävmaskiner, tre mindre grävmaskiner, tre lastbilar med lastväxlare, 7-8 Brokkar och ett 15-tal Bobcats.

– Vi har också allt som behövs för ställningsbyggande, håltagning, sanering med mera, säger Tony Stigmanslid.

Personalen är en viktig kugge om man ska kunna ta för sig på marknaden, Destroy samarbetar mycket med Utbildningslandslaget, som man dessutom är delägare i.

– Vi satsar mycket på att utbilda vår egen personal, det är viktigt att ”förädla” den, förklarar Tony Stigmanslid, som anser att kvalitet i alla led är enda sättet att nå framgång.

– Vårt mål är att bli riktigt bra i alla delar, ha kontroll och egen kompetens i huset.

Mer läsning finns, se länkarna nedan!
Ett unikt konstverk räddades ur Brokkens käftar vid rivningen av Kolingsborg, läs mer här (klicka på länken)

Anrika Kolingsborg var en seg nöt att knäcka för rivarna, läs mer här (klicka på länken).

———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.
Leveranstidningen Entreprenad är 
entreprenadbranschens egen tidning! Följ oss gärna på Facebook och Instagram.  Image may be NSFW.
Clik here to view. 

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Dotterbolaget Bjöörns står för maskinkraften när Rådhusparken byggs om.

Rundvik. Det är strålande vackert, den ångermanländska decembersolen orkar sig knappt upp över trädtopparna innan det är dags att börja hasa sig ner igen men nu lyser den över det frostbitna landskapet, det är tolv grader kallt och inne hos L Entreprenad i Rundvik hoppas man på att den riktiga vintern äntligen ska braka loss.

– Vi väntar på snön, vintertid brukar vi röja mycket snö, säger Leif Eriksson, vd och en av de två delägarna.

– Å andra sidan har det varit mycket sandning, det har varit varmt och kallt varannan dag, konstaterar hans delägarkolla Peter Lundberg.

Snöbristen innebär ett ekonomiskt avbräck, men firman har trots det inga problem att hålla vare sig personal eller maskiner sysselsatta, VA-jobb, dräneringar och andra mindre projekt står på agendan även under de mörkaste vintermånaderna och i Umeå har dotterbolaget Bjöörns haft mycket att göra åt beställare som NCC, Skanska och Ragnsells, ett av de mer publika är den totala omgörningen av en av stadens paradparker – Rådhusparken.

– Men nu har Skanska lagt ner det för vintern, vi hoppas få återkomma i vår, säger Leif Eriksson.

Han konstaterar att det varit dåligt med grävuppdrag inför vintern 2015/2016.

– Det var länge sedan det var så lite på vintern, vi har haft mycket återställningsarbeten och då gräver man ju på ytan – det är bättre med igångsättningar när man går på djupet.

Vintrarna kan vara magra men i april-maj brukar det rassla till, då blir det nästan för mycket att göra.

– Det är ju tyvärr så, men vi är glada att vi har jobb!

Peter Lundberg och Leif Eriksson leder och driver företaget, det var dock inte länge sedan det var de som satt i maskinen.

– Vi jobbade som maskinförare båda två när Lennart frågade oss om vi ville köpa in oss i firman, säger Peter Lundberg.

– Vi hade bara jobbat några år, säger Leif Eriksson.

Året var 2007, ägaren Lennart Lindqvist – som grundade L Entreprenad 2003 – ville ha lite avlastning och erbjöd två av sina anställda att hoppa ur hytten – åtminstone ibland.

– Det blev ju lite funderationer, men företaget hade inte så mycket maskiner då, det vara bara totalt sex man, minns Peter Lundberg.

Efter lite betänketid tackade båda två ja.

– Till en början körde vi på som vanligt, vi körde maskin även om det blev betydligt mer att göra, säger Peter Lundberg.

– Det är mycket mer än man tror med både papper och kunder.

Som tur var fick de båda nyblivna företagsägarna bekanta sig med ledarrollen lite grann i taget, först 2010 löste Peter Lundberg och Leif Eriksson ut Lennart och tog över ruljangsen helt. Sedan dess sköter de jobbet gemensamt.

– Vi har känt varandra länge och jobbat mycket ihop, vi litade på varandra och det var aldrig några problem, säger Leif Eriksson.

Under de fem år som gått sedan dess har företaget vuxit rejält, mycket tack vare den goda tillgången på jobb.

– Vi har jobbat mycket med Botniabanan, det ligger ju nära, kommenterar Leif Eriksson.

– Vi hade också under många år ett fast uppdrag på Dåvamyran i Umeå, säger Peter Lundberg.

I dag sysselsätter L Entreprenad närmare 20 man sommartid och företaget har ett 20-tal maskiner.

– Det är egentligen inte medvetet att vi har vuxit så mycket, allt beror på vilka jobb man fått in, säger Peter Lundberg.

– Vi har behövt en till maskin här och en till maskin där, och då måste man ju få rätt på bra folk också, säger Leif Eriksson.

Jobben har funnits där, detsamma gäller dock även konkurrensen.

– Det är trångt på marknaden, inte minst prismässigt, konstaterar Peter Lundberg.

– Det gäller att ha skarpa chaufförer och bra maskiner, säger Leif Eriksson.

Rekrytering är nyckeln, konstaterar han.

– Vi har haft tur, vi har lyckats få in bra folk och dessutom kunnat behålla dem, de verkar trivas!

Peter Lundberg betraktar också personalen som den viktigaste faktorn om man ska nå framgång.

– Det är en lite speciell bransch, man måste ha ett intresse för maskiner och kunna kliva upp mitt i natten för att åka ut och sanda och ändå vara god och glad mot kunderna.

L Entreprenad har vuxit mycket på egen hand, 2015 växte verksamheten ännu mer när företaget köpte Bjöörns Maskin AB med nästan 20 anställda och 16-17 maskiner.

– Vi hade ett vägval, antingen skulle vi minska eller så måste vi öka, säger Peter Lundberg.

L Entreprenad hade fått allt fler jobb i Umeå. Förvärvet av Bjöörns gav ännu fler möjligheter i staden och en breddad kundbas.

– Bjöörns har kört mycket åt Skanska och NCC, medan vi på L Entreprenad har jobbat mycket för Svevia, BDX och privata aktörer.

I och med förvärvet fick man också en tyngre maskinpark, med flera dumprar och en del tyngre grävmaskiner: i Bjöörns maskinpark ingår en större Volvodumper och tre Komatsudumprar, en 50-tons Hyundai 500 grävmaskin, två 30-tons grävmaskiner (en Cat och en Hyundai), en Hyundai grävmaskin på 25 ton och en på 20 ton, två Caterpillar hjulgrävare, en Hyundai hjulgrävare, en Case bandgrävare och någon äldre Volvo bandgrävare.

I L Entreprenad finns åtta grävmaskiner på 8-20 ton (en hjulgrävare och sju på band).

– Det är mest Cat men vi har några Hitachi också, säger Peter Lundberg.

Tre grusbilar av märket Scania och en Caterpillar väghyvel ingår också i maskinparken, liksom en Komatsu bandtraktor och fem hjullastare: fyra Ljungby och en Volvo.

Firman har också en tipp- och kranbil som används för att flytta material – både åt kunder och för eget bruk, samt ett Keestrack sorteringsverk.

–Just nu står det i Vännäs och sorterar sandningssand åt Kaj Johansson, kommenterar Peter Lundberg.

Maskinerna byts när de blivit 5-6 år gamla.

– Inte för att det är något särskilt som blivit fel, men allt blir ju nött, kommenterar Leif Eriksson.

De maskiner som går lite mer sällan kanske får stanna lite längre på firman, och utanför verkstaden hälsar vi på en riktig trotjänare – en Caterpillar hjullastare från 1992.

– Men den lämnar aldrig gården, ler Leif Eriksson.

L Entreprenad har cirka 20 anställda sommartid, om vintrarna är man lite färre – tolv stycken.

– Vi har bra bredd på personalen, min styvfarsa som är 67 brukar köra åt oss, och den yngsta är inte mer än 19 år, säger Leif Eriksson.

Tillsammans sysselsätter L Entreprenad och Bjöörns närmare 40 man och Leif Eriksson och Peter Lundberg räknar med att förvärvet innebär att företagets årliga omsättningen mer än fördubblas.

– Det blir totalt 35-37 miljoner kronor, säger Peter Lundberg.

Att förvärva en lika stor – kanske större – verksamhet har krävt mycket arbete.

– Verksamheten i Bjöörns har inte varit organiserad på samma sätt som den i L Entreprenad, nu jobbar vi för att det ska fungera likadant i båda bolagen, säger Peter Lundberg.

Bjöörns är ett inarbetat varumärke i övre Norrland och L Entreprenad har därför inga planer på att byta ut namnet. Verksamheten bedrivs därför som ett dotterbolag till L Entreprenad.

– Så kommer det nog att fortsätta, säger Leif Eriksson.

Både L Entreprenad och Bjöörns kör främst på timme.

– Vi har i och för sig gärna längre kontrakt också, men det blir mycket timkörning, säger Peter Lundberg.

– Visst kan vi räkna på saker, men vi vill inte konkurrera med våra egna kunder, säger Leif Eriksson.

Verksamheten utgår från Rundvik, sedan förvärvet av Bjöörns har man också en bas i Umeå, firman har också en liten filial med två man i Skellefteå.

Företaget har en ”repgubbe” på Bjöörns i Umeå, i Rundvik finns en väl tilltagen verkstad men där får man klara sig själva – inte för att det verkar vara något större problem.

– När det är lite lugnare hjälps pojkarna åt, alla gör ett jäkligt bra jobb, berömmer Leif Eriksson.

– Hyvelföraren brukar laga skopor, lastbilsföraren är elektriker och alla är duktiga på att reparera så även om vi har serviceavtal gör de det mesta själva.

De två företagsledarna är väl inkörda vid det här laget, de har fått bra pejl på pappersarbetet men kör fortfarande maskin när tillfälle ges.

– Leif kör mycket grävmaskin och lite lastbil, jag kör grävmaskin och traktor och väghyvel på vintern, säger Peter Lundberg.

– Vi kör varje vecka, det gör man ju – pappersarbetet kan ju vänta till kvällen, ler Leif Eriksson.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Peter Lundberg och Leif Eriksson köpte in sig i företaget.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Lennart Lindqvist i Lögdeå startade företaget 2003, och döpte firman till L Entreprenad AB, ett namn som passar även de nuvarande ägarna utmärkt.
– Jag heter Leif och Peter heter Lundberg och vi bor i Levar båda två så L Entreprenad är ett bra namn, säger Leif Eriksson.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Det är en lite speciell bransch, man måste ha ett intresse för maskiner och kunna kliva upp mitt i natten för att åka ut och sanda och ändå vara god och glad mot kunderna, säger Peter Lundberg.

———————————————————————————————————

Leveranstidningen Entreprenad är 
entreprenadbranschens egen tidning! Följ oss på Facebook och Instagram.  Image may be NSFW.
Clik here to view. Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Jobbet ska inte bara vara klart, det ska vara färdigt också – det kanske innebär att man måste ta en sop och sopa ihop det sista om så krävs.

Följ Leveranstidningen Entreprenad  på Facebook och Instagram! – entreprenadbranschens egen tidning! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Norsjö. Johan Lindberg, med egna företaget Lindbergs Last och Planering, har gått nedåt i storlekarna. När han startade eget 1999 var det med en 10-15 ton tung hjullastare som han använde för att justera för asfalt vid nyanläggning av vägar, parkeringsplatser med mera.

– Det behövdes för de jobben, kommenterar han.

Men saker och ting förändras. Med tiden blev det allt mindre nyproduktion på asfaltsidan.

– Nu skulle det lagas och underhållas i stället, vi grävde om brunnar och ledningar och gick mer på djupet.

Nyproduktionen slog mer eller mindre halt, i stället gällde det att underhålla den befintliga infrastrukturen och Johan Lindberg måste tänka om.

– I den här landsänden reparerar kommunerna och underhåller i stället för att göra om en vägstump, infrastrukturen är där den är och jag behövde skopor för att gräva om brunnar och andra saker.

Han behövde hjälp av en grävmaskin, och helst en som inte var så stor.

– Det blir mycket pillerjobb – det är upptaget i backen, man ska kunna passera under och förbi, konstaterar Johan Lindberg.

Att leja in hjälp var ett alternativ.

– Men då skulle jag bli i händerna på andra, vänta in när de hade tid – kanske kunde de komma ifrån någon timme på lördag kväll. Det kändes inte bra.

Han funderade på att kanske skaffa en grävlastare, men insåg att ”grävsidan” skulle bli för stor.

– Jobben jag gör kräver en liten och lätt maskin som gräver, sedan kan jag ju rent krasst bara använda en del i taget av en grävlastare, det kändes inte rätt, kommenterar Johan Lindberg.

När han sen fick korn på en runtomsvängande minigrävare var valet lätt, 2003 köpte han en ny, tre ton tung Volvo EC30.

– Jag ville ha en mindre maskin med bra räckvidd och det fick jag.

Den första maskinen byttes sedan ut mot en Volvo EC35 C och i dag har han en snart två år gammal Volvo ECR50D på drygt fem ton. Efter tretton års körning konstaterar han att kompaktmaskinerna utvecklats mycket.

– De har blivit otroligt tappra, de klarar mycket trots att det är små maskiner, säger Johan Lindberg.

– Volvo har byggt sina kompaktgrävare som stora maskiner, det är bra hydraulik och bra följsamhet, välgjorda driftsäkra maskiner med god komfort.

Det sistnämnda är viktigt, och inget man kan räkna med, konstaterar han.

– Man har inget gratis, det blir fort ryckigt och det krävs en bra hytt med bra stol där man kan ställa in armstöden. Många är inte där än.

– Det blir ju en balansgång, ska maskinen vara kompakt kan hytten bli lidande och är man lång, som jag, kan det bli problem – kanske inte om man kör en uthyrningsmaskin 3-4 timmar någon enstaka gång, men sitter man i den åtta timmar om dagen är det viktigt att det är bekvämt, säger Johan Lindberg.

Kompaktgrävaren har, förutom skopor, fått tiltrotator, grip, sopvals och hydraulhammare.

– Den blir en schweizisk armékniv med alla redskap och gör allt inom konventionell grävning men även andra saker, det blir mycket vatten och avlopp, serviser, jordvärme, kabelgrävning och justering av asfalt för till exempel gångbanor, infarter och andra mindre ytor.

Att hantera en kompakt grävmaskin kräver koncentration.

– Jobbet som sådant innebär nästan alltid att hålla undan för allt som finns i backen, det är inte bara att stå och lasta -man måste ha ögonen med sig.

– Det krävs också ett ganska stort mått framförhållning, man når bara ett visst djup och en viss längd, det finns ingen överkapacitet i räckvidden.

Den som inte tänkt efter före riskerar att gräva in sig i ett hörn, gräver man runt ett hus och inser att man måste lite djupare eller lite längre in kanske man inte ens kan komma dit – det kanske finns en jordhög i vägen eller så riskerar kanten att rasa in på grund av trycket.

– Den som kör en stor maskin kan alltid ta sig fram en halv meter till så att man når, med en liten maskin jobbar man alltid på marginalen plus att det alltid finns saker i backen. Man måste hela tiden titta efter om någon grävt där tidigare, om schaktkanten har en annan färg eller om det finns andra signaler. Det är inte som att lasta en dumper eller flytta spån.

Kompaktmaskinerna har blivit allt mer användbara, anser han.

– Maskinerna är inte mycket större, men kompaktare och tyngre,, femtonnaren jag har nu är mer än dubbelt så bra som den tretonnare jag hade förut, med bättre räckvidd och större driv, de har också blivit servicevänligare.

Det gäller dock att veta vad man vill ha.

– På en liten maskin har man inte mycket marginaler, en skopa som är lite för lång, lite för bred eller har lite för tjockt stål minskar kapaciteten – det spelar ingen roll på en hjullastare på 10-15 ton som går i snöröjningen men på en minigrävare är skillnaden mellan fiasko och succé liten.

Han specialbeställer därför skopor med millimeternoggranna mått, även maskinerna är petimeterbeställda, för att maxa räckvidden på kompaktgrävaren krävde han till exempel en direktinfästning för tiltrotatorn.

– Då fick jag bort bygghöjden och stickan blev längre, jag slapp också vikten av ett vanligt redskapsfäste.

Han har också försett ett schaktblad med kulinfästning för ett specialbyggt tippsläp, en finess som kommer väl till pass till exempel när man ska ta bort stubbar nära ett hus.

– Då kan jag låta grävaren ta med sig matjord in, gräva upp stubbarna, fylla på med jorden och sedan lasta stubbarna på släpet och smyga ut igen, säger Johan Lindberg.

En annan Lindbergsk idé var att sätta en lampa på stickan.

– Den lyser rakt ner på skopan så att man ser, till och med i dagsljus blir det skuggor där annars.

Han har fortfarande ett par hjullastare, en drygt två år gammal Volvo L60G på 11,5 ton som används för snöröjning och sandning vintertid och en Volvo L35 på sju ton av 2015 års modell, som flyttar minigrävaren och assisterar den ute på jobben.

Den större lastmaskinen har försetts med sandspridaraggregat, sandupptagningsutrustning, sopmaskin, isriv, kantskärare, redskap för snödikning och ishyvel.

Den lilla är mer inriktad mot markplanering och har, i likhet med storebror, fått ett skevningsfäste.

– Det är inte många små hjullastare som har ett vridbart fäste, men jag tycker det behövs med tanke på vilka jobb den gör, säger Johan Lindberg.

Han har också försökt ”kompaktera” den större hjullastaren, bland annat genom att förse den med den minsta däckstorleken och mindre skärmar och ersätta varningsfyrarna på taket med infästa lampor.

– Då får jag ner takhöjden och tar inte i buskar och ris på samma sätt.

Hjullastaren har också fått LED-belysning, den har försetts med spadhållare och pulversläckaren placerades innanför maskinluckan för att spara utrymme.

– Man har en kompakt maskin och sedan krävs det en massa utrustning som gör att maskinen inte blir kompakt längre, kommenterar Johan Lindberg, som också kostat på hjullastaren ett lager klarlack för att enklare kunna hålla den ren.

–Oordning kostar ju pengar.

Jobben får han delvis via Norsjöfrakt, där han är en av drygt tio medlemmar.

– Vi har faktiskt en hel del ”gula maskiner” i förmedlingen, och de sköter min fakturering och de ramavtal jag använder.

Många uppdrag utför han i tätt samarbete med Roslunds Asfalt och Mark i Norsjö och Malå.

Efter drygt 15 år som ensamföretagare är den första anställda dessutom på väg in – systersonen Ludwig Nilsson blir klar med gymnasiestudierna i vår och hänger på låset.

– Han är en liten kopia av mig, han har åkt med ett antal tusen timmar och han har också fått börja från början – med att raka asfalt och stå med spaden, då inser man hur man bör göra i maskinen, kommenterar Johan Lindberg, som också föll för de gula maskinerna som barn.

– Stod man längs vägkanten fick man åka med, sen fick man kanske lasta nåt lass när man var 10-12 år och på den vägen är det, ler han.

Det ska vara roligt på jobbet, och roligast blir det om man gör ett bra jobb, förklarar han.

– Jobbet ska inte bara vara klart, det ska vara färdigt också – det kanske innebär att man måste ta en sop och sopa ihop det sista om så krävs!

Johan är en av alla entreprenörer vi träffat, fler finns här (klicka på länken). Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Pappas flicka. Dottern Zelina hänger redan på i grävmaskinen. Foto: Lindbergs Last & Planering

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Johan Lindberg vill ha en lätt men lång sticka.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Små maskiner kräver förare som har huvudet med sig.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Lampan ska lysa upp skopan i alla lägen.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den mindre hjullastaren assisterar kompaktgrävaren på olika uppdrag.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Swecon har ordnat fram en stege med förvaring under, ett sätt att göra maskinen lite kompaktare.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Det som inte kan göras med en traktor blir inte gjort, säger Johan Lindberg, entreprenör i Norsjö.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Genom att fästa tiltrotatorn direkt i stickan minskar bygghöjden samtidigt som räckvidden ökar.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Hjullastaren assisterar kompaktgrävaren ute på jobben. Foto: Lindbergs Last & Planering

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Marginalerna är inte lika stora med en liten grävmaskin. Foto: Lindbergs Last & Planering

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Johan Lindberg började med hjullastare, men insåg behovet av en mindre grävare när uppdragen ändrade karaktär.

———————————————————————————————————
Image may be NSFW.
Clik here to view.

Leveranstidningen Entreprenad är 
entreprenadbranschens egen tidning! Följ oss gärna på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube.  Image may be NSFW.
Clik here to view. 

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Nyåker. Kritvit snö, knallblå himmel och strålande sol. Det är sportlovstider när Leveranstidningen Entreprenad anländer till Nyåker en dag i början av mars.

Mitt i byn hittar vi något som strålar ikapp med vårvintersolen, kromet glänser på en bländande ren Hitachigrävare utanför Björklunds Gräventreprenad AB.

– Jag har inte hunnit använda den ännu, jag fick den för bara någon vecka sedan, säger Rolf Björklund som grundade firman och äger och driver den tillsammans med sin son Mikael Björklund och exfrun Ingegerd Björklund.

Han är noga med sina maskiner och konstaterar krasst att hans inlejda maskin, en något äldre Hitachi som står strax intill, inte är riktigt lika vacker.

– Jag lånade ut den under två veckor när jag var på semester – när den kom tillbaks var banden packade med lera, grymtar Rolf Björklund.

– Det var 25 grader kallt och jag hade god lust att säga åt föraren att komma hit och spetta loss leran.

Själv har han en bensindriven tvättmaskin som används flitigt och maskinerna ska vara både funktionella och snygga. Det märks inte minst på nykomlingen, som försetts med 14 lampor och krom runt hela maskinen.

– Den ska vara snygg att se på, ler han.

Kromlisterna glänser förvisso men blinget fyller en viktig funktion.

– Jag vill ha bra sikt, därför behövs lamporna, och när man kör i skog och ris skyddar kromlisten, man river aldrig upp motvikten och kan hålla maskinen fräsch, förklarar Rolf Björklund.

Vi är i pepparkakeland, Nyåkersfabriken ligger inte långt ifrån Rolf Björklunds stora garage men när han bjuder på fika är det hembakt som gäller – i en handvändning trollar han fram en kanna kaffe och eleganta rullrån, delikata mandelmusslor, smörigt läckra bullar och chokladbiskvier som smälter i munnen.

– Det är inte jag som bakat, jag gjorde en beställning, säger han hemlighetsfullt.

Bakning är kanske inte hans gebit, men ingen slår honom på fingrarna när det gäller grävmaskiner.

– Det är intressant att göra vägjobb och ju vrångare jobb desto mer intressant blir det – att köra grävmaskin är alltid en utmaning.

Direkt efter lumpen 1963 värvades han av en entreprenadfirma från Umeå. Han började i och för sig med att köra lastbil, men snart blev det skarpt läge, en myr i Fredrika skulle grävas ur.

–Jag fick köra ett draglineaggregat, en Landswerk, minns Rolf Björklund

– Men det ska ju böjas i tid det som krokigt ska bli, när jag började med grävmaskin så släppte jag det inte.

I nästan 15 år körde han åt andra, men 1977 lät han sig övertalas att starta eget. En hjulburen Richet blev grundplåten, han dikade och lade ner trummor och efter några år var det dags att byta maskin – den här gången blev det en helt ny Åkerman H12.

– Då började jag ta på mig vägjobb och räknade själv på jobben, minns Rolf Björklund.

Jobben skaffade han sig nästgårds, med norrländska mått mätt och Rolf har hela tiden hållit firman liten, som mest har det varit ett par grävmaskiner, tre lastbilar, och en hjullastare. Jobben har varit betydligt större.

– Som mest har jag lejt in 23-24 enheter.

Han bryter alltjämt väg och dikar, valvbågstrummor har blivit en specialitet och vintertid blir det mycket plogning. Företaget sköter snöröjningen i Nyåker och i byarna runtomkring samt längs vägen till Nordmaling och till Norrfors.

– Det är sex timmar plogning, konstaterar Rolf Björklund.

Vårens schema är redan fullspikat, Rolf Björklund har svårt att tacka nej till jobb och har helt glömt bort det där med att gå i pension.

– Nej, det har inte blivit av, säger 72-åringen glatt.

Han är uppe med tuppen och är sällan hemma före nio på kvällarna.

– Men jag trivs ju med det.

– Sedan är det ju svårt att sluta precis när man skaffat ny maskin, jag ser fram emot att att komma igång med den nya Hitachin, den är bra byggd med snabbare hydraulik och kraftigare undervagn. 

I början av 2000-talet övergav han Åkerman till förmån för Hitachi och i februari kom det senaste tillskottet – en 20-tonnare av 2016 års modell som försetts med tandskopa, släntskopa, tiltrotatorskopa, blockkniv, tjälriv, smalskopa och planeringsblad, samtliga levererade av YPV (Ytterviks Prototypverkstad).

I dag består maskinparken av den pinfärska bandgrävaren (Hitachi 190LC), en hjullastare (Volvo 60F) och två lastbilar (en äldre Scania och en helt ny Mercedes Tridem).

Till det kommer en inlejd Hitachi 350LC, Rolf Björklund kör den själv – faktum är att han kör alla grävmaskiner själv, inte ens sonen får röra dem.

– Jag tycker det är roligast att gräva själv, ler han.

Som egenföretagare har han gått på en del nitar, beställare som gått i konkurs kunde ha dragit med sig hela firman men Rolf Björklund ser ändå tillbaka på de gångna åren med glädje.

– Mitt liv blev det här med grävmaskin, jag har kämpat på och nu har jag dessutom fått glädjen att få med mig sonen i det hela.

Sonen Mikael får väl betraktas som veteran även han vid det här laget, men han var också ny en gång och pappa Rolf betonar vikten av att få göra misstag.

– När han var 17-18 år höll jag på med en skogsväg, jag bad honom lägga ut grus men han tvekade – det var så smalt.

– Då sa jag ”kör du – jag offrar lastbilen om det behövs”.

– Man måste våga göra fel om man ska lära sig och det blev en riktigt bra gruskörare av honom till slut.

Med drygt 50 år i branschen kan Rolf Björklund också se tillbaka på en enastående teknisk utveckling.

– I dag är precisionen i maskinerna fantastisk – hydrauliken är så bra att man kan göra otroligt fina jobb.

Förarkomforten har också förbättrats.

– Det är mycket bättre stolar, min rygg tog slut för länge sedan och hörseln är också slut– jag körde linmaskin i många år och bromsbanden skrek åt alla håll och det gick inte att använda hörselskydd, det är tur att ljudnivån i dagens maskiner är betydligt lägre.

Kroppen har tagit stryk under det dryga halvsekel han kört maskin, många timmar i hytten har frestat på, en kota for for åt fanders när han kvaddade en lastbil, han knäckte ryggen när han föll av ett lass och när han halkade på blåisen blev det tolv timmar på intensiven innan han skickades hem med uppmaningen att sluta jobba. En släng av cancer, med påföljande tung behandling, har det också blivit, men gång efter annan har Rolf Björklund kravlat sig upp i hytten igen.

– Var fjortonde dag måste jag gå och bryta till ryggen, men det kan man ju bjuda på, ler han.

Ny teknik skrämmer honom inte men han är inte lättflirtad.

– 2011 skaffade jag en tiltrotator, beställarna ville absolut ha en och eftersom den hade grip tänkte jag att jag kunde åtminstone plocka virke med den.

Många betraktar tiltrotatorn som en del av grävmaskinen. Rolf Björklund hör inte till dem.

– Den står mest i garaget, som annat skrot!

– Den är gjord för att putsa runt kablar och sånt, men gör man ett vägjobb och inte klarar att lägga ut och dra en slänt har man inget i en maskin att göra!

Han föredrar ofta att i stället använda en släntskopa med stående tuber.

– Jag var bland de första här att använda släntskopa, den kan jag köra med fotpedal, det blir ett snabbare och finare jobb utan tiltrotatorn.

Han medger dock att tiltrotatorer kan vara bra att ha.

– Jag använder den där den behövs – till exempel för att göra husgrunder och planera för grunder.

Den nya Hitachigrävaren har som första Björklundmaskin försetts med laser.

–Jag hinner säkert lära mig det med, jag fyller faktiskt inte 73 förrän i höst, ler Rolf Björklund.

Laser är nog bra, men precis som tiltrotatorn behövs det inte jämt, anser han.

– Den som kört maskin tillräckligt länge klarar mycket ändå, jag brukar säga åt beställaren att sätta ut hur han vill ha det så fixar jag det – ibland kan det ju ta en halv dag bara att få mottagning!

Men, beställarna kräver utrustningen och visst är det bra att få in höjderna i maskinen.

– Jag tar emot den nya tekniken, om jag skulle tackla av vill jag ju att sonen ska ha rätt grejer.

Så, det verkar som om sonen trots allt ska få röra grävmaskinen en vacker dag?

– Visst ska han det, men han är 47 nu så han kanske hinner gå i pension först!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Kromlisterna finns inte bara för syns skull, de ska förhindra att motvikten rivs upp vid arbete i skog och mark.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Garaget blev en hit för Rolf – då slapp han ligga på marken i ur och skur för att ta hand om maskinerna.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den nya Hitachin anlände för bara någon vecka sedan, och Rolf Björklund ser fram emot att få börja arbeta med den.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Garaget tronar mitt i byn, med ett tre decimeter tjockt betonggolv kan det ta in riktigt tunga maskiner för service.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Rolf Björklund har kört maskin sedan 1963.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Ett rejält avgasrör blänker på taket.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Sex timmar tar det att ploga de sträckor företaget åtagit sig.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den nya Hitachigrävaren har fått en rad nya redskap – alla från YPV.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Rolf Björklund har hållit firman rätt liten, han lejer in hjälp när behov uppstår – som mest har han sysselsatt 23-24 enheter.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Båda företagets lastbilar är fullt plogutrustade, företaget testar för närvarande plogstål åt Olofsfors.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Hjullastaren servar lastbilarna vid grushantering med mera.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Det ska vara rent! Kartongen på golvet ska ersättas av en mjuk matta och när maskinen tas i bruk är det totalt skoförbud som gäller.

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Per-Arne Ahlström anser att man måste se till att maskinen passar föraren – man ska ju sitta i den hela arbetsdagen.

Linköping. Per-Arne Ahlströms klarlackade och stripade hjulgrävmaskin är inte bara förändrad till det yttre, bland annat draglösningen har bytts ut.

– Volvos var för vekt, nu har jag ett kuldrag i stället, en lösning som Swecon godkänt.

Nya skärmar har det också blivit.

– Jag tyckte att Volvos egna var för korta och för små, de skyddade inte mycket.

Han har också lagt stor möda på att få en arbetsmiljö som passar just honom.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Spakarna är specialanpassade för så att föraren styr med pekfingrarna i stället för med tummarna.

– Man ska ju sitta där hela tiden, då måste man trivas.

Förarstolen måste därför bytas.

– Jag tyckte inte om Volvos egen stol, jag fick ont i ryggen av den och har därför köpt en annan.  

Han kämpade också länge för att få en anpassad tiltrotatorstyrning.

– Standardlösningen funkar inte med mina tummar, jag får ont och vill kunna köra med pekfingrarna i stället – tummarna är bra på att trycka men inte så starka i sidled, med pekfingrarna orkar man mycket mer.

Han bad om en anpassning tidigt, men återförsäljaren ville inte frångå standardlösningen.

– Det är tyvärr lite tungrott ibland, till sist sa jag att det går inte att ha standardlösningen, det funkar inte för mig.

— Då ändrade de sig men jag fick stå för kostnaden för ombyggnaden själv.

Ombyggnaden innebär att rullarna har flyttats, för säkerhets skull har han därför satt en dekal i hytten som visar vad de olika knapparna står för.

– Då vet alla hur man ska använda dem, även om de inte kört med såna spakar tidigare.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Stolen är specialbeställd, Volvos egen passade inte bra tyckte Per-Arne Ahlström.

Det tar tid och kraft att utforma och utrusta sin maskin så att den passar perfekt men Per-Arne Ahlström tycker att det är en investering värd att göras.

– Det måste ju funka, då tycker jag inte att det funkar med en halvdan lösning, det ska vara bra tycker jag.

Han är nöjd med maskinen i övrigt, även om avgasreningen strular lite onödigt.

­– De sa att det skulle krävas rening när man kört 500 timmar men det behövs var eller åtminstone varannan vecka, konstaterar han.

Han har ännu inte sett röken av någon lösning.

– De har inte fått ordning på det ännu, det är tråkigt.

Genereringen tar nästan en timme att genomföra, en knapp timme då maskinen måste stå och värdefull arbetstid förspills därmed anser Per-Arne Ahlström som uppmanar tillverkarna att dra lärdom från lastbilsindustrin

– De kan åtminstone köras samtidigt som genereringen sker, det vore mycket bättre.

PS: Snygg maskin eller vad tycker ni? Läs mer här om hur Ahlströms Grävservice klarlackade och stripade om hjulgrävaren (klicka på länken).

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Brandsläckaren behöver inte märkas ut eftersom den syns från utsidan.

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

När Elias Westin fyller 18 nästa år han tre saker på dagordningen: ta körkort, köpa en bil och bilda ett aktiebolag.

Bjästa. Leveranstidningen Entreprenad svänger in till Bjästa en grå augustidag, här i norra Ångermanland finns nämligen något riktigt sällsynt, en ung och driftig entreprenör som inte bara jobbar i pappas firma – han startade en egen.

– Jag har alltid gillar maskiner, nu är jag intresserad av att driva saker och få resultat, säger Elias Westin, 17 år.

Vi träffas på förmiddagen men Elias Westin har varit uppe länge, väckarklockan ringer kvart i sex varje morgon och så har det varit sedan skolan slutade i juni.

– Jag har fått jäkulskt mycket gjort på sommarlovet, ler han.

Kört maskin har han gjort länge, Elias Westin minns med ett skratt den fasa hans farmor fick uppleva när hon trodde sig se en traktor komma på rull i snön.

– Jag var 7-8 år och ute och plogade, jag syntes inte bakom ratten.

Han är uppvuxen med maskiner, hans far Lars-Åke är mannen bakom Westins Maskin i Bjästa och Elias har hängt med sedan han nått ned till pedalerna.

– Pappa har drivit upp företaget, han köpte en baklastare och spann vidare på det och i dag har han säkert 30 maskiner och omsätter 30 miljoner.

Framtiden låg utstakad för den energiske ångermanlänningen.

– Tanken var att jag skulle ta över när pappa lade av vid 60, då skulle jag vara i 30-årsåldern, säger han.

Men ödet ville annorlunda, fadern fick ett bra erbjudande och sålde företaget 2014, han arbetar vidare några år till som platschef men det finns inget kvar för sonen att ta över.

– Jag blev paff när pappa sålde men sedan blev jag ännu mera driven, jag fick en vilja att göra något själv, nu måste jag skapa något eget, konstaterar Elias Westin.

Han vilade inte på hanen, redan när beskedet kom gick han till banken i Bjästa för att fråga hur han skulle gå till väga för att starta ett aktiebolag.

Önskemålet var ovanligt, banken var försiktigt positiv men till slut stöp det på hans unga ålder.

– Bolagsverket nekade, man måste vara 18 för få ha ett aktiebolag.

För att starta enskild firma räckte det att vara 16, 15-årige Elias fick tåla sig, efter flera jobbiga månader var det äntligen dags – på 16-årsdagen slog han till.

– Samma dag startade jag enskild firma – Wentreprenad.

Ett banklån senare kunde han köpa en biltrailer och sin första maskin, det blev en begagnad tretonnare i Bjästa, en Volvo EC30 av 2001 års modell.

– Jag resonerade så att om jag köper en grävmaskin kan jag hyra ut den och den kan dessutom dras med Epan.

Epan ja. Elias Westin var 16 år och inte gammal nog att köra bil. Han hade dock en Epatraktor, en ombyggd King Cab som han ärvt av sin storebror.

– Jag var 14 när jag tog över den, jag lackade den, kromade och ändrade höjden.

Fordonet kom väl till pass när han blev egenföretagare.

– Det är en optimal bil, den är låg och blir därmed jävligt stark så jag kan dra grävaren.

Redan från början strömmade kunderna till, Elias Westin har käften med sig, han är charmig och ser till att synas. Han parkerade maskinen på macken i Bjästa och försåg den med en skylt, lade upp annonser på Blocket och satte upp lappar.

– Är man bara trevlig och seriös går det bra att få jobb.

Uppdragen har skiftat, Elias Westin har planerat tomter, dikat, gjort infarter och uppfarter, husgrunder och andra jobb där det krävts en liten maskin som smyger sig in och ut utan att lämna spår.

– Om det behövts större grävmaskiner har jag hyrt en, säger han.

Hösten 2015 var fylld av grävuppdrag, när vintern kom parkerade han grävaren för säsongen och satte sig i sin andra maskin. Bara någon månad efter det att han köpt grävmaskinen införskaffade han nämligen en hjullastare, en Volvo L90C.

– Den är jämnårig med mig, en 99:a, ler Elias Westin.

Plogningsuppdragen innebar bland annat att röja snö på tillfartsvägar till Botniabanan.

– Det är ett jättebra jobb, små räddningsvägar, långa sträckor där det bara är att ploga, jag plogade också en del i vindkraftsparken i Sidensjö så att de kunde komma upp med verken.

Tonåringen varvade plogning, läxor, skoterkörning och hockey men lade ner motocrossen.

– Jag skulle väl kanske hinna med mer, men nu vill jag göra den här grejen ordentligt och i vinter får jag nog sluta med hockeyn också, säger Elias Westin, som ser fram emot den kommande säsongen.

– Nu ska jag ploga, jag hoppas på en jädrigt bra vinter!

Sommaren som gått har varit hektisk. Tidiga morgnar har följts av sena kvällar, han har inte bara grävt för sin egen firma, lackat maskiner och kört för Westins Maskin, han har också tillverkat och sålt närmare 800 kubikmeter matjord.

– Det är en bra business, jag får brunnen hästgödsel gratis på hästgårdar mot att jag hämtar den, sand hämtar jag från Gidmarks grus och åkerjord har jag tagit från Gummigrossen i Bjästa, som skalat av en lägda. Sedan är det bara att blanda!

En annan affärsidé går ut på att repa upp maskiner. I våras köpte han en Volvo L70, ett riktigt rostigt exemplar från 1988 som gått i saltkörning för Trafikverket i Östersund.

– Den var billig och i dåligt skick, jag har gjort iordning den i sommar och ska sälja den innan vintern, det är en jättefin gårdstraktor.

Sommaren har också inneburit en praktisk utbildning i ledarskap, Elias Westin har ansvarat för Westins Maskins sommarjobbare, fem ungdomar som sin ringa ålder till trots ändå är äldre än sin handledare.

– Jag kan inte kräva att de som är lika gamla som mig ska kunna skruva eller köra, bara att de vill räcker långt – är de intresserade av att jobba och av att få till grejerna snyggt och bra kan de alltid lära sig, kommenterar Elias Westin.

– Jag försöker vara en förebild och ligga i – då gör de också det.

Han tror att det lönar sig att vara noggrann

– Många hastar och slarvar, jag gillar att göra lite design och tror att jag är riktigt bra på att få det snyggt.

Han hymlar inte om att han vill tjäna pengar men ser också ett stort värde i att ett väl utfört jobb.

– Det är jädrigt roligt att se att man själv kan göra något som blir bra och som andra tycker blir bra.

Det gångna året har varit intensivt. Gymnasiets teknikprogram är krävande, Elias har gått långa skoldagar, åkt hem för att äta och sedan grävt eller plogat till sent om kvällarna.

– Det var en lättnad att få sommarlov, då hann jag jobba mer, säger han.

När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på närmar sig skolstarten igen och Elias Westin ska försöka hålla arbetslusten i schack under den kommande terminen.

– Jag har börjat tacka nej och gör klart det jag håller på med, jag måste satsa mer på skolan.

Tanken är att plugga vidare efter gymnasiet, kanske bli maskin- eller byggingenjör.

– Men då tänker jag ha firman vid sidan av under utbildningen.

Alla tonåringar är inte lika driftiga som Elias Westin, just därför vill han gärna lyfta fram ett par likar.

– Jag har faktiskt två kompisar som har drivet – Erik och Isak Öberg i Överhörnäs.

18-årige Erik och 16-årige Isak har startat ett företag som heter NSK Invest.

– Erik duktig på affärer och Isak på skruvning, kommenterar Elias Westin.

En sak de tre killarna har gemensamt är att de kommer från entreprenörsfamiljer. I Elias fall är det inte bara pappa Lars-Åke som haft drivet, mamma Viveca har en egen grossistfirma i brödbranschen och storebror Johannes går på Handels och har startat ett företag för aktiehandel.

– Det är jättekul att alla är så drivna och jag vill visa att jag kan jag med, för det ska ju bli stort det här, ler Elias Westin.

Om man tvingar honom att spekulera om framtiden tänker han sig många maskiner och flera anställda om tiotalet år.

– Jag vill utbilda mig och bygga vidare på företaget.

Nästa milstolpe blir 18-årsdagen som infaller i slutet av april 2017, då ska det hett efterlängtade körkortet hämtas hem.

– Det blir underbart, det tar lång tid att ta sig nånstans nu, jag får köra maximalt 33 kilometer i timmen, ler Elias Westin.

När han blir myndig öppnar sig också andra möjligheter.

– Då blir det aktiebolag också, äntligen!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Grävmaskinen var tänkt att hyras ut, men det visade sig att kunderna föredrog att köpa tjänsten med förare.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

När Wentreprenad föddes hade Elias Westin tänkt köpa en traktor, men så kom han ihåg att han hade ju redan det ultimata dragfordonet – Epan, och köpte en grävmaskin i stället.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den lilla grävmaskinen har jobbat hårt i sommar.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den gamla hjullastaren får ett lyft, den ska repas upp och förhoppningsvis säljas som gårdstraktor lagom till vintersäsongen.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

I vintras var det plogning för hela slanten för Volvolastaren, i sommar har den jobbat mycket med att blanda matjord.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Elias Westin köpte en liten grävmaskin och en biltrailer, Epatraktor hade han redan.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Läxorna ska gå först i år, men Elias Westin räknar ändå med en hel del plogning i vinter.

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

En grävmaskin på grusgången, en modell i skala 1:50.

Bjännsjö. Leveranstidningen Entreprenad stiger in i miniatyrernas värld, uthällt på ett bord i Bjännsjö söder om Umeå ligger en drös små, små tiltrotatorer, bara 6-15 millimeter breda men ändå helt perfekta minikopior av sina större motsvarigheter.

– De är byggda i skala 1:50, förklarar mannen bakom minitiltarna, Magnus Jakobsson.

Han har byggt modeller sedan 2009. Modellbyggandet skedde först på fritiden, 2014 startade han sitt företag JM Specialdesign och nu är han redo att kapa säkerhetslinan helt.

– Jag sade upp mig i juni så efter semestern kör jag på heltid.

Modellbyggandet kräver stadiga händer och ett tålamod utöver det vanliga.

– Jag är perfektionist, jag ger mig aldrig och har man intresse för det man gör så blir det enkelt till slut, förklarar Magnus Jakobsson.

Han jobbade längre som industrisäljare, men har alltid gillat modeller, gärna av entreprenad- eller skogsmaskiner.

– Jag har byggt ganska mycket i trä, bland annat en Volvo grävmaskin med Rototilt, en Cranab FC12 med teleskoputskjut och en Ecolog skördare.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den allra första modellen Magnus Jakobsson byggde finns i USA, det här är nummer två – en Liebherrgrävare med tiltrotator.

Trämodellerna byggdes i skala 1:10-1:12 och redan då var han noga med detaljerna, han visar till exempel upp en Cranab FC12 med CR130HD grip byggd med bandsåg och bänkputs och försedd med hydraulik av hampa.

– Trä är enkelt, man kan få det precis som man vill, kommenterar Magnus Jakobsson.

När han blev pappa för första gången 2009 tog han sig an modeller på ett nytt sätt, byggandet blev en välkommen ventil i det färska föräldraskapet och nu var det skalenliga och funktionella modeller i plast som gällde.

– Det blev lite av min egen terapi, ler han.

Redan som barn hade han byggt modeller av bilar, flygplan och båtar.

– Nu kände jag att det hade jag redan gjort, nu ville jag göra saker som kunde röra på sig och få det att fungera precis som på riktigt.

Han började hänga på modellbyggarforum på nätet och fick kontakt med en skicklig byggare i Norrbotten, Rickard Sundqvist med sitt R.Sundkvist Modell Tillbehör blev en stor inspirationskälla.

– Han hade byggt en Engcontilt och då kände jag att kan han så kan jag, och jag – som kommer från Vindeln – ska så klart bygga Rototilt.

Han byggde två modeller för hand och fick gehör direkt – den allra första modellen, en grävmaskin utrustad med tiltrotator, återfinns i dag på Pon-Cat i USA.

– Jag gav den till Rototilt Group som skickade den vidare, säger Magnus Jakobsson.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Redskapen sätts på färdiga maskinmodeller.

Rototilt blev med tiden hans största kund och sedan 2009 har han byggt mängder av tiltrotatorer och skopor åt dem, oftast i skala 1:50 och alltid korrekta in i minsta detalj.

– Det är ju det som är utmaningen, att få det att fungera.

Till en början byggde han för hand, med plastark som han klistrade på varandra, skar ut och limmade ihop. I fjol våras investerade han i en 3D-skrivare som har revolutionerat arbetet.

– Det går mycket fortare nu.

Han använder CAD (computer aided design) för att rita alla lösa delar. Det är ett mödosamt arbete men det lönar sig att vara noggrann.

– I början mätte jag allt, numera får jag oftast data från tillverkarna, det blir lite enklare.

Cad-ritningen omvandlas sedan till en objektfil som förs över till skrivaren.

– Det är i princip en limpistol på tre axlar och en brygga som sänker sig, säger Magnus Jakobsson.

3D-skrivaren matas med plasttråd som smälts ner i ett munstycke, sedan ”skrivs” den aktuella delen ut.

Plasten kan färgas och olika temperaturer och olika munstycken ger olika resultat.

– Mitt minsta munstycke är 0,25 millimeter och det största 0,8 millimeter, säger Magnus Jakobsson och visar en liten låda med minimunstycken som hanteras med en minimal skruvmejsel.

Delarna måste skrivas ut på rätt sätt.

– En skopa ska till exempel skrivas ut stående, då blir det snygga räfflor på undersidan och mindre att putsa.

Det gäller också att välja rätt sorts plast.

– Det röda svivelhuset skriver jag ut i hård PLA-plast, skopfästen och annat skriver jag ut i mjukare ABS-plast, den är lättare att få yta och snygg finish på, förklarar Magnus Jakobsson.

När delarna är utskrivna tar han bort stödsargerna med en vass kniv, han putsar delarna och borrar de hål som krävs, till exempel ett 0,5-1,5 millimetershål genom axeln och hål genom centrum och för hydrauliken.

Varje tiltrotatormodell skrivs ut i 5-7 delar och det tar ungefär en timme att sätta ihop dem.

Slutresultatet måste bli verklighetstroget.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Tiltrotatorerna tillverkas tio i taget.

– Till och med gripen ska gå att öppna, säger Magnus Jakobsson och demonstrerar med den näst minsta modellen han tar sig an, R3.

Han gör tio tiltrotatorer i stöten och har hunnit med en hel del sedan han köpte 3D-skrivaren.

– På ett år har jag gjort cirka 225 modeller och det blir minst lika mycket till innan jul.

Modellerna sätts på färdiga maskinmodeller och det handlar inte alltid bara om tiltrotatorer och skopor utan även om rivningsaggregat, olika bommar och stickor, loggor, twinmontage klippaggregat etcetera.

Just nu väntar han på ett gäng nya maskinmodeller att bygga redskap åt.

– Caterpillar har släppt många nya modeller och jag har lagt in en stor order, särskilt på 318 som jag ska förse med Rototilt EMV tiltrotator, säger Magnus Jakobsson.

Han har fasta samarbeten med maskin- och fordonstillverkare som Rototilt, Vimek (där han ska bygga fullständiga modeller av deras skotare och skördare i skala 1:35), Cranab Slagkraft (där han gör modeller av deras klippaggregat på hjullastar- och hyvelmodeller) och Hybricon, som tillverkar elbussar.

– Det gäller att hitta lite större aktörer för att få en säker inkomst, kommenterar Magnus Jakobsson.

De stora kunderna är grunden, han gör dock också mängder av modeller åt entreprenörer.

– Många vill ha en kopia på sin maskin, med skärmar, tiltrotator, rivningsaggregat eller vad det nu kan vara.

De kundanpassade lösningarna kräver lite extra kreativitet.

– Jag ska göra en rälsgående Hydrema men det görs inte sådana modeller, då får jag utgå från en Liebherrmodell och göra om allt, bygga en ny bakvikt med mera, säger Magnus Jakobsson.

När han fick uppdraget att göra en Caterpillar 322RR fick han samma problem – modellen fanns inte.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Tiltrotator i miniformat, varje modell förses med tre skopor, gripar med mera, varje storlek finns dessutom i olika varianter: direktmonterade, utan grip, med grip, med S60-fäste etcetera.

– Då fick jag ta en 336 och korta ner den och byta ut undervagnen – allting går bara man vill!

Nog har han att göra, och det gäller att inte drunkna i byggprojekt.

–Jag har ju fru och två barn och kan inte jobba jämt, ler han.

– Det är viktigt att hitta en balans, man kan inte grotta ner sig i detaljerna hur mycket som helst samtidigt som jag inte lämnar något ifrån mig om jag inte är helt nöjd, säger Magnus Jakobsson som ser framtiden an med tillförsikt.

– Det börjar jävligt bra men jag hade ju aldrig vågat hoppa av mitt jobb om jag inte trott på mig själv.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Alla delar ska fungera precis som i verkligheten, de ska kunna tas av och röra sig.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

De små tiltrotatorerna ska kunna röra sig på samma sätt som de riktiga produkterna.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Arbetsbordet i verkstan är fullt av maskiner i miniformat.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Magnus Jakobsson byggde mycket i trä tidigare, detaljerade produkter i skala 1:10 där man till exempel ser hydrauliken uppbyggd av hampa.

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Tre färgglada hjullastare jobbar på vid Östrandsfabriken i Timrå.

Timrå. Sollefteåentreprenören Björn Kåren har inte svårt att skilja sina maskiner ifrån varandra, hans maskinpark består av en svart, en röd och en gul hjullastare.

När Leveranstidningen Entreprenad träffar honom har han lämnat Sollefteå, åtminstone tillfälligt. Alla hans maskiner går för närvarande på ett jätteprojekt i Timrå, SCA investerar 7,8 miljarder kronor i Östrands massafabrik, en helt ny anläggning ska stå klar i oktober 2018 och tanken är att fördubbla produktionskapaciteten, från 430 000 ton till 900 000 ton och ge SCA världens största produktionslinje för blekt barrsulfatmassa.

Björn Kårén och hans färgglada maskiner kör för Skanska vid Östrandsfabriken.

– Det blir mycket materialhantering, vi servar också de andra maskinerna, Skanska har nog närmare 20 enheter på plats just nu.

Han kom till Timrå i februari och räknar med att jobba fram till jul.

– Sedan kan det bli mer också, det är ett löpande partnerskap.

Östrandsjobbet skiljer sig en hel del från hans tidigare uppdrag men han tvekade inte när en gammal uppdragsgivare erbjöd honom jobbet.

– Jag vill gärna ha längre uppdrag men det är första gången jag jobbar på en industri, det har varit mest vägar, järnvägar och en del vindparker tidigare.

Det egna företaget Kåréns Maskin har 15 år på nacken vid det här laget. Han började att köra åt andra och köpte sedan loss den hjullastare han använt – en ett år gammal Volvo L70D.

Sedan dess har det blivit många vändor på de stora infrastrukturprojekten i regionen, Botniabanan och Ådalsbanan är några exempel på järnvägsjobb och vägjobben har avlöst varandra.

– Vi jobbade länge med Gålsjövägen, den har gjorts om hela vägen från Sidensjö till Grillom, säger Björn Kårén.

Den där första maskinen fick hänga med de tre första åren, sedan byttes den ut mot en fabriksny Volvo hjullastare.

– En helt vanligt Volvo, kommenterar Björn Kårén.

Några år senare blev hjullastarna han köpte inte riktigt lika ”vanliga”. Det hela började 2013, ett stort vindkraftsuppdrag pockade på och han måste anställa en förare till.

Tommy Svensson från Sollefteå stegade in i firman och behövde förstås en maskin han också. När Björn Kårén gav sig ut och shoppade den här gången valde han bort standardlösningarna.

– Jag ville ha maskinen precis rätt, kommenterar han.

Det första specialbygget såg dagens ljus 2013 och steg ett var att byta färg.

– Originalfärgen är för dålig, jag tyckte det måste gå att göra något bättre och lät blästra bort den gula färgen, sedan lät jag en firma måla den med en epoxilack.

Att ersätta den gula färgen med en annan gul färg var för tråkigt, så han slog till med svart och när hans Volvo L90G – målad i svart metallic och försedd med drösvis med extrautrustning – var klar fick den sin beskärda del av uppmärksamhet på de ångermanländska vägarna.

Ett par år senare var det dags igen, han skulle byta ut en äldre maskin och ytterligare en ny hjullastare, en Volvo L90G, levererades från fabriken i mars 2015. Det krävdes dock ytterligare ett drygt halvårs arbete innan Björn Kårén var nöjd med sin investering och den maskin som då stod klar överträffade på många sätt sin svartglänsande företrädare, den blev också röd i stället för svart.

– Det känns som om det är mera rätt med rött för mig så nästa gång fick det bli rött, kommenterar Björn Kårén.

Den pärlemorröda maskinen sticker ut på flera sätt, hela maskinen är klarlackad och har försetts med 17 LED-lampor och sex xenonljus. Andra påtagliga förändringar är de röktonade rutorna, de pulverlackerade fälgarna och det specialtillverkade högglanspolerade och rostfria avgasröret – storlek större. Inte ens de mindre detaljerna har glömts bort– till exempel har tändningsnyckeln fått samma pärlemorröda kulör som maskinen.

Det är dock inte bara det yttre som skiljer den rödskimrande hjullastaren från andra lastmaskiner. Hjullastaren är extraviktad med en elektrisk kompressor, den har fått ett redskapsfäste och oberoende hydrauluttag bak, andra finesser är GPS-styrning, ställbart tryck för hydrauliska redskap och GSM-styrd dieselvärmare.

Inne i hytten finns en skinnklädd stol med inbyggd fläkt och en extra baslåda, maskinen har också fått tre kameror, VBG-drag och två styrspakar med tolv funktioner.

Björn Kårén har också satsat mycket på arbetsutrustning, till exempel sandspridare, bakriv med fem tänder samt hyvel- och sidovinge.

– Det blev mycket special, mycket är sånt man brukar ha men baklyften är unik, kommenterar Björn Kårén.

Det fanns liknande produkter på marknaden, men han hittade inget han tyckte var riktigt bra.

– Det som finns är leksaker, jag behövde bättre grejer.

Han bekostade därför en egen konstruktion.

– Jag tänkte ut vilka funktioner jag ville att lyften skulle ha och tog in en konstruktör som fick ta fram ritningar, sedan fick en firma i Vemdalen bygga den.

Med baklyften kan han använda redskap både bak och fram på maskinen.

– Det blir kostnadseffektivare, till exempel om man ska köra långa sträckor i skogen kan man ploga fram och sanda bak, och slipper köra två gånger.

Företagets senaste stjärna är en originalgul Volvo L90H, när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på har den varit i tjänst i nästan två månader.

– Jag fick köpa in den när det blev mer att göra på det här jobbet, säger Björn Kårén.

Uppdraget i Timrå pockar på, förutom den nya maskinen har han anställt ytterligare en Sollefteågrabb – Henrik Kjellström, och Björn Kårén räknar nu in två anställda och tre maskiner i firman.

– Jag har alltid velat öka så det är bara roligt, säger han.

Det var bråttom när den gula maskinen skulle levereras, och den har därför inte hunnit få sin specialbehandling.

– Vi fick ta in den innan den var färdigutrustad så den åker till Swecon varje fredag och utrustas allt eftersom, kommenterar Björn Kårén.

På schemat står till exempel att ändra hydrauliken så att flödet blir ställbart, att göra maskinen pärlemorröd står också på att-göra-listan.

– Den ska bli röd den med men vi får se när vi får tid att göra det, säger Björn Kårén.

De tre maskinerna skiner i rött, svart och gult där vid massafabriken i Timrå och Björn Kårén hoppas kunna köra dem riktigt länge.

–När jag var ensam på firman körde jag maskinerna i ungefär fyra år innan jag bytte, jag vill ha ut lite mer av de här eftersom de är så pass dyra i byggnation, kanske 6-7 år eller 12 000 timmar.

Baklyften kommer han förstås att flytta över till efterträdaren när den dagen kommer.

– Den är elstyrd så det är bara att lämna den ”i ett redskap”.

Det har varit fullt upp i Timrå i sommar och takten lär inte mattas av – projektet fortsätter i flera år och Björn Kårén hoppas och tror därför att det inte kommer att bli lika mycket tid över för snöröjning i vinter som förr om åren.

– Men det är jag bara glad för i så fall, ler han.

Hemma i Sollefteå finns familjen med en treårig son, och inga snöröjningsjobb i världen klår det.

– Jag vill hem själv numera och försöker se till att jag jobbar mer på sommaren och är hemma mer på vintern.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Björn Kårén har valt att lägga både tid och pengar på att få sina maskiner precis som han vill ha dem.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den svarta hjullastaren, en Volvo L90G, var först ut 2013.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den röda färgen gick hem – nästa maskin ska också bli pärlemorröd.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Andra påtagliga förändringar är de röktonade rutorna, de pulverlackerade fälgarna och det specialtillverkade högglanspolerade och rostfria avgasröret – storlek större.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Tommy Svensson, Henrik Kjellström och Björn Kårén.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Originallacken har bytts ut mot svart och rött.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

En röd Volvo hjullastaren hör inte till vanligheterna.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Baklyften ska göra det möjligt att använda redskap både fram och bak samtidigt.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Volvo L90G – målad i svart metallic och försedd med drösvis med extrautrustning

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Hela maskinen är klarlackad och har försetts med 17 LED-lampor och sex xenonljus.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Björn Kårén har drivit egen firma i 15 år.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

2013 kom det första specialbygget in i firman.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Den pärlemorröda maskinen är extraviktad med en elektrisk kompressor.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Senast in i firman är den gula maskinen – som inte hunnit få sin specialanpassning fullt ut ännu.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Alla tre maskinerna jobbar vid massafabriken i Timrå.

———————————————————————————————————

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Jonas Kilsgård ville ha ett grävsystem och såg till att skaffa sig ett.

Rosersberg. Norr om Stockholm rullar det som kan vara världens första grävlastare med GPS-styrning på frontlastare och grävaggregat. Maskinen tillhör Jonas Kilsgård, på enmansföretaget Kungsängen Entreprenad.

– Jag hade kört grävmaskin med GPS-styrning  och när jag köpte en ny grävlastare i fjol kände jag att jag måste ha det på den med, säger han.

2015 köpte han en Huddig 1260 och tog kontakt med etablerade leverantörer för att få tag på ett grävsystem för grävlastare.

– Alla sa nej, säger Jonas Kilsgård.

Av en slump fick han nys om ett nystartat företag, The Guider, och tog kontakt med grundaren Peter Westerman.

–Jag sa att jag måste ha ett GPS-system, han hade inget färdigt system men jag fick använda en prototyp.

Prototypen anlände lagom till dess att semestern var slut och Jonas Kilsgård har använt det i drygt två månader när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på.

–  Det funkar jättebra, det är ju en prototyp så det är inte fullständigt i alla delar men om det är något som strular ringer jag bara så löser de problemet på distans, det är väldigt smidigt.

Jonas Kilsgård arbetar med en ny gång- och cykelbana mellan Rosersberg och Upplands Väsby, ungefär en mil ny väg ska byggas strax norr om Stockholm och systemet är till god hjälp, Jonas Kilsgård anser sig ha full koll nu.

– Jag ser var alla belysningsfundament ska ner, jag ser slänter, vägkanter och befintliga kablar på ett bättre sätt.

– Jag får också alla höjder och kan också mäta in och ge utsättaren den informationen så att den kan tas med i modellerna.

Kungsängen Entreprenad har mycket att göra på projektet, Jonas och hans grävlastare ska leverera dränering, schakter, kanaler för belysning och fiber, förstärkningslager och bärlager.

– Med GPS kan jag dra av slänterna med grävaggregatet, jag kan dra ut med fronten och sen sköta finliret för slänter och vägar med grävaggregatet.

Han behöver inte längre använda utsättare för att veta var fundamenten är.

– GPS:en har en felmarginal på två centimeter så när jag lagt på bärlagret blir det som det ska – man skulle kunna asfaltera direkt.

En funktion som är under utveckling är att få upp tvärsektioner och profiler.

–  Det finns inte ännu och det hade behövts, men det är på gång och systemet är fullt användbart även utan, kommenterar Jonas Kilsgård.

Grävsystemet gör att han kan sköta det mesta, förklarar han.

– Tidigare har jag mest grävt och servat mig själv med material, med GPS-styrningen gör jag allt, från färdig terrass och uppåt.

Han är övertygad om att även kunderna uppskattar investeringen.

– Med en grävlastare med GPS gör man jobbet rätt på en gång, det behövs inte en maskin för att gräva, en annan för att lägga ut och en tredje för att hyvla – det spar pengar.

Grävsystemet består av en dator och ett antal sensorer. På grävlastarens lastardel sitter en sensor på redskapsfästet/tilten, den ska hålla koll på skopbrytningen och tilten. En annan sensor håller reda på om redskapet förs uppåt eller nedåt och en sensor placerad på midjan läser av svängen.

På maskinens grävsida har ”kungen” (den kronliknande delen närmast hytten) fått en sensor som läser av hur grävaggregatet svänger, bommen och stickan har fått varsin sensor, skopan likaså.

–  Den håller koll på skopbrytningen och tiltrotatorn, säger Jonas Kilsgård, som lagt in all nödvändig information i systemet, till exempel skopornas mått.

Grävmaskinsdatorn är placerad i hytten men informationen går direkt vidare till en padda/surfplatta som kan sättas fast på lämpliga ställen.

– Det är jättebra, när jag gräver har jag den där, när jag lastar har jag den där.

Jonas Kilsgård har anpassat sin maskin även på andra sätt, Huddigen har till exempel fått ett specialanpassat tiltfäste fram.

– Jag köpte ett tiltfäste, skar till det och svetsade fast delarna, nu kan jag tilta lastaggregatet om vägen lutar, kommenterar han.

Han har också tillverkat en planeringsbalk till lastaggregatet, för att kunna dra bärlager över stora ytor.

–  Nu när jag har GPS är det väldigt smidigt att dra av stora ytor med fint material, det kan inte jämföras med att köra med en skopa – det blir ”färdigt” på en gång.

Balken har byggts med tre ”fack”, eventuellt överflöd spiller därför över i nästa fack till dess att allt är slätt.

Jonas Kilsgård har också gjort balken lite större, för att kunna ha god kontroll över vad som sker där framme.

– Nu kan jag ”slicka” ett fundament och få allt material på plats direkt.

Jonas Kilsgård bygger sin verksamhet kring grävlastaren, en maskin han känner sig hemtam med.

– Min pappa hade sju stycken och jag har vuxit upp i passagerarsätet, sedan började jag jobba på helgerna och det kändes naturligt att fortsätta med grävlastare.

Stor kapacitet på lastaren och en transporthastighet på 40 kilometer i timmen är stora fördelar tycker Jonas Kilsgård.

– Den är så jäkla mångsidig, särskilt med GPS öppnas en helt ny värld upp – man kan göra allt med den, från kabelschakter till dräneringsschakter till att lägga ut en överbyggnad med 0-150 material och ett bärighetslager med 0-30.

Han konstaterar att det inte är plättlätt att köra grävlastare, inte ens om man använder ett grävsystem.

– Man måste hela tiden ligga tre steg före men har man bara en duktig chaufför finns det inga gränser för vad man kan åstadkomma.

– Grävlastaren är en fantastisk maskin och med GPS blir den oslagbar.

Mer läsning finns! Läs om vad leverantören The Guider säger här, och om vad svenska grävlastartillverkaren Huddig säger här!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

All information finns i ”paddan”, som kan placeras på lämpligt ställe i hytten.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Med ett guidande grävsystem ska grävlastaren förhoppningsvis göra ett bättre jobb.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

En specialbyggd planeringsbalk ska göra det möjligt att dra bärlager över stora ytor.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Det som kan vara världens första grävlastare med GPS-styrning på frontlastare och grävaggregat rullar just nu norr om Stockholm.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Grävlastaren är en fantastisk maskin och med GPS blir den oslagbar, säger Jonas Kilsgård.

 ———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Delar av familjen Steen, från vänster Bjarne Steen Nellie Haag och Marcus Steen.

Göteborg. Bjarne Steen började som maskinentreprenör, och ett stort och stadigt ben står fortfarande förankrat i den myllan. I över 40 år har han arbetat med maskiner, men i dag är Steens T&E mycket mer än ett entreprenadföretag.

– Entreprenörskap är att skapa något, att hitta på något och få det att fungera, konstaterar Bjarne Steen.

Hans företag har sina rötter på Donsö i Göteborgs södra skärgård – en liten ö med sisådär 1 500 bofasta och en bro över till Styrsö där man finner 1 500 till. Det var här hans far Kaj startade AB Kaj Steen redan i slutet av 1960-talet.

– Han klev iland från fiskebåten och började köra traktor, berättar Bjarne Steen.

Fadern hade mönstrat på en fiskebåt i hemlandet Danmark som ung och hamnade på Donsö när han var drygt 20 år. Där mötte han sin blivande hustru Helena och när han fått nog av fisk började han gräva för vatten och avlopp på skärgårdsöarna.

– Han körde traktor, sen skaffade han en traktorgrävare och sen en hjullastare och en grävmaskin, säger Bjarne Steen.

Helena skötte det administrativa och efter några år anslöt sonen Bjarne till familjeföretaget.

–Jag började direkt efter gymnasiet.

Familjen Steen jobbade tillsammans i många år.

– Det var vi tre, det blev mycket husgrunder, transporter av sand, grus och andra material, vi grävde fortfarande mycket VA och gjorde trädgårdar.

Allt rullade på bra under 1980-talet och i slutet av decenniet kunde man skaffa sig ett par anställda.

1990-talets byggkris kastade dock en stor skugga över skärgårdsföretaget, när båda föräldrarna dessutom drabbades av sjukdom   tvivlade Bjarne på om företaget skulle överleva.

Han hade fått överta moderns administrativa sysslor och skulle samtidigt vara ute och köra, det var svårt att få fart på lönsamheten men när det stod klart att båda föräldrarna var emot en nedläggning lät han sig övertalas att fortsätta.

– Men jag förstod att jag då måste hitta nya vägar, säger Bjarne Steen.

Från och med nu gav han kreativiteten större spelrum och 1993 började han driva jobb i egen regi.

– Vi blev vår egen beställare och byggde bland annat ett parhus.

Året därpå kom han fram till att han måste göra ett val: minska ner eller expandera.

–  Jag valde att expandera och det lyckades tack vare att vi tog oss in på fastlandet.

Han började hyra ut grävmaskiner med förare i Göteborg, ute i skärgården tog han också nya grepp, Steens startade taxi- och färdtjänst ute på öarna, en annan ny idé var att åta sig kyrkogårdsskötsel på Donsö, Styrsö, Brännö och Vrångö.

– Vi visste vad som hade hänt 1990 och ville ha fler ben att stå på, förklarar Bjarne Steen

2010 drog företaget igång en verkstad i Göteborg (läs mer om det här), Bjarne Steen valde då att tona ner sin entreprenadsatsning på fastlandet.

Ute i den södra skärgården lever entreprenadsidan vidare i högönsklig välmåga och Bjarne Steen kan se tillbaka på ett intensivt 2010-tal där den allt mer omfattande verkstadsverksamheten lett till att Steens i dag står värd för ett slags maskinvaruhus (läs mer om det här).

Omsättningen har mångdubblats och i januari 2016 delades verksamheten upp i två bolag, Steens T&E Verkstad och Steens T&E Transport och Entreprenad med en omsättning på 18-20 miljoner kronor vardera.

– Vi har de resurser vi behöver, nu vill vi landa och få ordning på allt – det är svårt när man expanderar hela tiden, säger Bjarne Steen.

– Det har gått fort och därför måste vi få till en organisation som fungerar och det ligger på mitt bord att få en organisation som flyter på, ett flöde i verksamheten, säger Nellie Haag, vice vd med särskilt ansvar för ekonomi och personal.

Hon är dotter till Bjarne och ansvarar tillsammans med brodern Marcus Steen för verkstadsdelen.

– Att expandera är att jobba i uppförsbacke, men med ett effektivt flöde kan vi få ett bra resultat på sista raden, säger hon.

Bjarnes äldste son Jens Steen ser till att entreprenadbolagets dagliga verksamhet flyter på ute på öarna, företaget har både verkstad och kontor ute på Donsö och sysselsätter cirka sju personer på entreprenadsidan och cirka nio på persontransporter

– Det är mycket fiberjobb, husgrunder och VA, vi kör mycket för Göteborgs kretslopp och vatten, kommenterar Bjarne Steen.

Han äger alltjämt båda bolagen men hoppas snart kunna lämna över det dagliga värvet till barnen, verkstadssidan klarar sig i princip utan hans hjälp vid det här laget och på sikt tror han att entreprenad- och transportbolaget ska gå samma väg.

–  Jag jobbar mest med att knyta ihop allt, jag bygger vägen så får mina barn och de andra köra på den.

———————————————————————————————————

Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss påImage may be NSFW.
Clik here to view.
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Det är fantastiska ytor, 850 kvadratmeter verkstad, 450 kvadratmeter kontor och 8 500 kvadratmeter gård säger Marcus Steen.

Göteborg. Steens T&E AB har många strängar på sin lyra, företaget startade som ett renodlat entreprenadföretag men har breddat sig lite utöver det vanliga, det är ju inte många maskinentreprenörer som också kör taxi och sköter kyrkogårdar (läs mer om det här). För några år sedan ”råkade” de också bli maskinverkstad.

– Det har varit en otrolig resa, säger ägaren Bjarne Steen.

Det hela började med Per-Olof, ”Peo” Eriksson, en erfaren mekaniker med 20 år på Eliasson Maskin och nästan sju på EMS i bagaget.

Peo hade servat och reparerat Steens maskiner i många år, han hade lagt mycken möda särskilt på en Lundberg 345, han var en självklar gäst när  Steens T&E firade 40 år och i samband med jubileet erbjöd Bjarne Steen därför spontant Peo en anställning.

– Han sa att jag kunde ju serva deras maskiner på halvtid och dra in egna kunder på halvtid, säger Per-Olof Eriksson.

Bjarne Steens tanke var att ordna fram en servicebil och förhoppningsvis hålla Peo sysselsatt. Det visade sig dock snabbt att han kammat hem en riktig guldklimp, Peo hade servat Göteborgsentreprenörernas maskiner i decennier och var särskilt skicklig på Manitou teleskoplastare. Det dröjde därför inte länge innan maskinleverantörerna efterlyste just hans hjälp, Bjarne Steen insåg värdet i detta, han raggade in några till och i dag samarbetar företaget med ett antal olika maskinleverantörer (som dessutom flyttat in i verkstadskomplexet, läs mer om det här).

Sedan dess har verksamheten vuxit explosionsartat.

– Vi har gått från en omsättning på 800 000 kronor 2010 till 18-20 miljoner, säger Bjarne Steen.

– Vi har byggt upp det under lågkonjunktur dessutom, säger Marcus Steen, arbetsplatsansvarig på verkstaden.

Steens samarbetspartners säljer både Merlo, Avant, Huddig, Case, Doosan och Massey Ferguson, maskinerna utrustas på Steens verkstad som också ombesörjer garantiärenden, service med mera.

För att klara detta har Steens elva mekaniker, alla specialiserade på olika märken.

– Vi har handplockat varenda mekaniker, kommenterar Marcus Steen.

Bjarne Steen betecknar verkstadsgänget som sitt ”dreamteam”.

– Vi har fått 6-7 mekaniker från gamla Eliasson Maskin, det drog till sig kunder.

Tre personer arbetar för tillfället med att utrusta maskinerna: Håkan Svensson och Stefan Sandgren, Anton Melander som går som lärling och i början på november får han sällskap av en till. Återväxten är viktig och samma upplägg återfinns därför i andra delar av verkstaden, till exempel följer 22-årige Henrik Olsson tätt i spåren på Huddigexperten Jonny Magnusson och Antons tvillingbror Simon kamperar ihop med Per-Olof Eriksson.

– Vi har fyllt på med yngre killar, en komplett grupp måste innehålla alla åldrar, då får man en bra gruppdynamik, säger Marcus Steen.

Verkstadens sex servicebussar är specialiserade på de olika märkena, de trafikerar främst Göteborg med omnejd men vid behov gör man längre avstickare.

– Vi har varit både i Borås, Varberg och Strömstad, säger Marcus Steen.

Steens utlovar också en omfattande reservdelsverksamhet.

– Vi har reservdelar till alla ”våra” märken och några till, säger Görgen Dahlman, även han veteran från Eliasson Maskin.

Verkstaden, med inhyrda maskinhandlare, finns sedan i februari i år i rymliga lokaler på Hisingen.

– Det är fantastiska ytor, 850 kvadratmeter verkstad, 450 kvadratmeter kontor och 8 500 kvadratmeter gård, vi är dessutom ensamma om att finnas så nära stan säger Marcus Steen.

Tillväxten har skett snabbt och än är det inte över siar han.

–  Vi tror hela tiden att nu ska vi landa men det dyker alltid upp något nytt.

Bjarne Steen är inne på samma linje.

– Det har gått fort men när tåget går är du med eller så är du inte med.

Både far och son Steen ger personalen, med Per-Olof Eriksson i spetsen, den största äran för att det gått så bra.

– Vi fick Peo från Eliasson maskin och han tog hit de vassaste mekanikerna, säger Bjarne Steen, som ser cirkeln slutas.

– Vi började som entreprenörer och handlade av Eliasson Maskin, jag hade en bra relation med Lage Eliasson och pryade där i slutet av 1960-talet. Nu knyts allt ihop när stora delar av Eliasson Maskins personal finns här.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Jonny Magnusson har arbetat med Huddig sedan mitten av 1980-talet och delar med sig av kunskaper till 22-årige Henrik Olsson.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

De inhyrda maskinleverantörerna låter verkstaden utrusta de nya maskinerna innan leverans.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Håkan Svensson är ansvarig för utrustningsavdelningen, här bygger han på en fri retur på en Doosan larvgrävare DX235LCR.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Per-Olof Eriksson är mannen som fick hjulen att börja rulla, när han kom in för att ta hand om entreprenadfirmans maskiner drog han till sig så mycket nya jobb att entreprenadföretaget Steens T&E fick börja bedriva verkstad också.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Steens har flera yngre förmågor under upplärning i verkstaden, Simon Melander är en av dessa.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Görgen Dahlman ansvarar för reservdelarna, även han är veteran från Eliasson Maskin.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

———————————————————————————————————

Image may be NSFW.
Clik here to view.Entreprenadbranschens
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Att vara sin egen innebär många skyldigheter men också många möjligheter.

Stockholm. Joakim Axelsson sitter fokuserad i sin grävmaskin i södra Stockholm. Trots att det är sen höst är det shorts som gäller i hytten.

–  Man ska frysa in vintern och svettas fram våren, ler han.

När november gryr ryker kortbyxorna och sedan dröjer det innan de åker på igen.

– Jag är inte först med shorts på våren!

Joakim Axelsson firar snart fyraårsjubileum som egenföretagare och Leveranstidningen Entreprenad hittar honom i Kungens kurva i slutet av oktober. I snart ett års tid har han jobbat för Skanska med de förberedande arbeten som krävs inför de stora tunnelbyggen som väntar här.

– Jag bygger terrasser för E20 och fyller berg mot bergväggen vid det som ska bli nedfarten till Förbifart Stockholm, säger han.

Enmansföretaget Jax Entreprenad AB kom till Kungens kurva i februari, till en arbetsplats som mest bestod av en gammal åker och lite parkeringsplatser.

– Jag var första maskin på plats och gjorde etablering, drog VA med mera, säger Joakim Axelsson.

Efter någon månad fick han sällskap på bygget och nu är det full fart intill motorvägen trots att de riktigt stora maskinerna inte gjort entré ännu.

– Jag rensar framför sprängarna och när de gjort sitt schaktar och släntar jag och fyller upp med berg mot bergväggen.

Joakim Axelsson hade kört maskin som anställd i flera år i Västerås när längtan efter något nytt fick honom att starta eget.

– Det var väl en utmaning, sen tänkte jag och chefen olika om mycket, jag ville väl bestämma själv.

Han började med att jobba som F-skattare ett par år och körde grävmaskin, dumper, lastbil och lastmaskin, de första uppdragen var koncentrerade till Västerås men snart for han Mälardalen runt och en dag fick han napp hos Skanska i Stockholm.

– De behövde maskiner, jag fick presentera mig och sedan dess har jag inte kommit mig härifrån, kommenterar Joakim Axelsson.

Han var fortfarande maskinlös och fick hyra en grävare.

– Jag ville jobba ihop till handpenningen innan jag köpte maskin, säger Joakim Axelsson.

2015 hade han skrapat ihop det som behövdes och åkte till Göteborg för att hämta hem en 26 ton tung Volvo 240C bandgrävare av 2011 års modell.

– Den var i okej skick men jag fixade till den på en gång, lackade, polerade och vaxade och satte dit extra arbetsbelysning.

Med en egen maskin fick han nya möjligheter.

– Nu kan jag till exempel få utrustningen precis som jag vill ha den.

När han stöter på problem ute på bygget klurar han ofta fram en egen lösning som han sedan tar fram hemma i Västerås.

–  Jag har byggt en hel del specialutrustning, säger Joakim Axelsson.

Ett par exempel finns med på arbetsplatsen i Kungens kurva, på ett av sina tidigare Skanskauppdrag tog han till exempel fram en tre meter lång spontskopa som han har nytta av även här.

– Den är bra när man ska tunnla under kablar, man når sällan med kabelskopa men med den här kan man ta sig under fjärrvärmerör och komma mellan pålar, det blir lite försiktig grävning, kommenterar Joakim Axelsson.

Spontskopan påminner lite om en annan av hans skapelser, en långsträckt täckarm ska underlätta utläggningen av sprängmattor.

– Man når längre med täckarmen, det spar tid och gör att man kan spränga större salvor och få ett finare berg, kommenterar Joakim Axelsson.

Leveranstidningen Entreprenad hälsar på en torsdagseftermiddag, precis när arbetsplatsen stängts ned för helgen och Joakim Axelsson beklagar att den till synes väldigt rena grävmaskinen inte blivit tvättad ännu.

– Jag gillar att tvätta den men man får inte göra det här på grund av miljöskäl så jag brukar trailra den till Västerås – det kan det vara värt!

Han räknar med att köra Volvogrävaren i ett eller två år till.

– Det är ju en 2011 och maskinerna får inte vara mer än åtta år i Stockholm.

Han är nöjd med maskinen men det kan ändå hända att han överger Volvo när det är dags att handla maskin nästa gång.

– Jag tycker att Swecons serviceverksamhet har changerat lite, säger Joakim Axelsson som ser Hitachi som en stark utmanare.

– Jag kollade på Liebherr också men den drar lite för mycket bränsle, Hitachi har alltid haft kvalitet men å andra sidan tycker jag att Volvos hytt är klart bäst, vi får se vad det blir.

Jax har fått tre uppdrag på raken av Skanska och han räknar med att jobba på i Kungens kurva ett bra tag till.

– Jag kommer att stanna här i fyra år om allt går vägen.

Han värdesätter ett bra samarbete med sin beställare och ger Skanska ett högt betyg, inte minst för att de är bra på att involvera maskinförarna i planeringen.

– De yngre arbetsledarna kommer ofta direkt från skolan, de vill så mycket men vet inte alltid i vilken ordning det bör göras, då är det bra att de pratar med förarna först.

Mer erfarna arbetsledare bryr sig sällan om att detaljstyra.

– De säger bara åt en vad som ska göras och inte vilken skopa man ska använda, det är bra.

Joakim Axelsson bor i Västerås och jobbar söder om Stockholm, han har funderat på att flytta till huvudstaden permanent men än så länge bor han inhyrd under de långa arbetsdagarna och beger sig hemåt på torsdag eftermiddag när den injobbade helgledigheten tar sin början.

Hemma i Västerås väntar dock ingen vila, Jax är för mycket arbetsmyra för att lägga sig på soffan, har han inget projekt på gång i verkstaden kör han lastbil eller lastmaskin åt andra och om det kniper trailrar han helt enkelt hem grävaren för att till exempel åta sig rivningsuppdrag.

– Att sova är överskattat, det går inte att bara ligga hemma en ledig fredag!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Täckarmen ska göra det möjligt att nå längre, spara tid och få större salvor och finare berg.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Joakim Axelsson såg till att tjäna ihop till handpenningen som F-skattare innan han köpte maskin.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Med spontskopan ska man enklare komma under till exempel kablar eller fjärrvärmerör.

 ———————————————————————————————————

EntreprenadbranschensImage may be NSFW.
Clik here to view.
egen tidning!  Följ oss på
Facebook, Instagram,
Twitter och Youtube! Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– När man är klar är det bara att vrida av nyckeln och gå hem, så är det inte när man har ansvar för 20-25 hästar som kan bli sjuka eller behöver annan tillsyn dygnet runt.

Nynäshamn. De stora Polenfärjorna tornar upp sig bakom Johanna Axelson och hennes hjulgrävare, de gapar dock tomma så här på fredagseftermiddagen, både bilar och passagerare har lämnat fartygen  och frid råder i den annars så hektiska hamnen.

– När båda båtarna ligger inne är det mycket trafik och bara att hålla sig undan, kommenterar Johanna Axelson.

Hennes grävmaskin, en 2013 års Hitachi 140 på 16-17 ton försedd med tiltrotator, schakt- och stödben, går som underhållsmaskin i hamnen och arbetsuppgifterna varierar, Johanna Axelson har satt upp grindar, grävt ner elkablar, fyllt ett par slukhål med mera med mera under de sex veckor hon arbetat här.

– Det är mycket varierat, det gillar jag.

Hamnen är stor och alltid finns det något som behöver göras,  Johanna Axelson jobbar fulla dagar men det är sällan hon sitter åtta timmar i sträck i maskinen.

– Jag går gärna ut och skottar eller drar lite rör, det är bara skoj och jag vill inte sitta fastklistrad, ler hon.

Hennes ekipage är enda grävmaskin på plats och hon kan bara förlita sig på sig själv när något går galet.

– Skulle något större gå sönder tar vi in en servicebil men smågrejer gör jag själv, jag byter lampor, gör de dagliga kontrollerna, smörjer och håller maskinen ren.

Just den här dagen har hon faktiskt fått tillkalla hjälp.

– En toppmutter på gripen hade gått så en servicebil fick komma hit och fixa.

Johanna Axelson arbetar på Hasab, Håkan Andersson Gräv och Bygg, ett Järfällaföretag som fungerar som underentreprenör i Nynäshamns hamn.

Hamnuppdraget skulle vara en dag men sex veckor senare är hon och Hitachin fortfarande kvar och hon jobbar på i väntan på nya besked. Vad som väntar sedan står skrivet i stjärnorna men det är vardagsmat för Johanna Axelson som sällan vet långt i förväg vart hon och maskinen ska styra kosan.

– Det kan ringa när som helst, då är det bara att kasta sig i väg.

– Men det är roligt med variation, man vet aldrig var man hamnar, somrarna är hektiska, på vintrarna är det lite mindre jobb men då får man skrota runt på företaget, serva maskiner och lastbilar, konstaterar Johanna Axelson.

Det var egentligen inte alls meningen att hon skulle sitta bakom spakarna i en grävmaskin. Johanna har i princip vuxit upp i ridhuset och kärleken till hästarna avgjorde både skol- och yrkesval, Efter avslutad gymnasieutbildning, inriktad mot häst- och jordbruk, fick hon anställning på en hästgård i Uppland. Hästarna ligger henne fortfarande varmt om hjärtat men det slitsamma yrket tog ut sin rätt efter ett par år.

– Jag tröttnade på stalljobb, det är verkligen 24 timmar om dygnet och man får inte betalt för den tid man lägger ned, det går liksom inte att ha ett liv, säger Johanna Axelson.

Jobbet var dessutom tungt fysiskt, hennes föräldrar märkte att hon inte mådde bra och uppmuntrade henne att försöka hitta andra jobb.

Hon hade kört hjullastare under utbildningen och när hon till sist sa upp sig var det främst hjullastarjobb hon sökte.

– Jag tyckte alltid att det var kul med maskiner och jag tänkte inte sätta mig på något kontor.

Jobbletandet gick lite trögt när en släkting bistod med nya infallsvinklar.

– Jag åt lunch med min farbror som tyckte att ”ska du inte börja köra grävmaskin då?”

Hon hade inte funderat på större maskiner tidigare men tanken slog rot.

–Jag hade aldrig sett en grävmaskin på nära håll men tänkte att man kan väl testa.

Farbror Tobias hade inte bara goda råd att erbjuda, han jobbar på Hasab i Järfälla och brorsdottern fick därför chansen att bekanta sig med grävmaskinerna direkt.

– Jag fick testa en 1,5-tonnare och bara ”smådutta” lite, säger Johanna Axelson.

Försöket slog väl ut, Johanna Axelson fattade tycke för grävmaskinerna och beställde en distansutbildning från BYN. När hon sedan hade förarbeviset i handen fick hon chansen att gå som lärling på Hasab.

– Det är bra att gå som lärling, att få börja lite lugnt och få upp självförtroendet, konstaterar Johanna Axelson.

Den första vintern gick hon bredvid sin farbror, för att kunna erövra yrket i lagom takt.

– Min farbror var bra, han stod och tittade och kunde ta över om det blev panik.

Hon började med de lättare körningarna, svårighetsgraden ökade gradvis och ju bättre hon blev, desto mindre stöd behövdes.

– Till slut fick han gå och fika när jag jobbade.

Johanna Axelson är tacksam för sin farbrors insats, hon uppskattar också att beställarna lät henne hänga med ut i verkligheten trots att hon inte var fullärd.

– Jag hamnade på bra jobb, de sa att ”det är OK, ta din tid”. Jag fick den tid som behövdes för att bli en bra förare och blev det stressigt kunde min farbror rycka in och köra, så ställde jag mig på sidan.

Med tiden kunde hon ta sig an allt mer avancerade uppdrag och när våren kom fick farbror Tobias respass.

– De sa att han kunde sticka nu, nu klarade jag mig själv!

Att köra maskin kunde hon, för att bli en fullfjädrad förare behövde hon också skaffa sig erfarenhet, både av det positiva och av det negativa slaget. Johanna Axelson minns tydligt det första jobbet på egen hand, en gräsmatta i en slänt och en 3,5 ton tung grävmaskin.

– Det första som hände var att jag drog av en larv.

Ensam i Nacka med en obrukbar maskin, det var inte så hon föreställt sig den första dagen på helt egna ben.

– Man vill ju göra sitt bästa på första jobbet och jag fick lite panik, men sen lugnade jag ner mig, jag ringde efter gubbarna och de bara skrattade.

”Gubbarna” var generösa nog att förklara att en sån sak kan hända den bäste, visst fick hon bjuda alla på tårta men hon kunde snabbt skaka av sig missödet och sedan dess har hon kört på.

–  Jag tycker det är kul med större maskiner, att få lyfta grejer och serva människor, säger Johanna Axelson.

– Grävmaskinen är dessutom så mycket mer än en hjullastare, grävmaskiner har ju också pallgafflar och jag tycker det är roligare att stå och schakta än att flytta på grejer.

Rekrytering lyfts ofta fram som en av entreprenadbranschens största utmaningar, inte minst anses det svårt att locka unga till yrket.

– Ibland tror jag att man letar på fel ställe, säger 22-åriga Johanna Axelson, som konstaterar att det inte är många av hennes gamla klasskamrater som hittat till entreprenadbranschen.

– Många vet inte hur man ska ta steget och tappar intresset.

–  Om branschen visade upp sig mer, så att man vet att det går att bli maskinförare, att yrket finns och hur man ska göra för att komma in kunde kanske fler hitta rätt.

Själv hade hon tur, konstaterar hon.

– Jag hade tagit reda på att man behövde ta förarkort men när jag såg att det kostade en massa pengar gav jag upp, sen fick jag hjälp och gled in på en räkmacka.

Räkmackan gled dessutom åt rätt håll, Johanna Axelson har hittat hem.

–  Det är ett roligt jobb och man blir betydligt mer uppskattad än när man jobbar med hästar.

Hästarna finns kvar i hennes liv, hon rider på fritiden men på jobbet föredrar hon andra hästkrafter.

–  Att köra maskin har många fördelar, det är inte lika fysiskt krävande och det är kul att gå till jobbet.

En annan fördel är att arbetstiden är mer strukturerad, är det lunch är det lunch, åtminstone nästan jämt. Framförallt uppskattar hon att maskinen kan stängas av.

– När man är klar är det bara att vrida av nyckeln och gå hem, så är det inte när man har ansvar för 20-25 hästar som kan bli sjuka eller behöver annan tillsyn dygnet runt.

Johanna Axelson ser alltså fram emot att kunna arbeta länge med maskiner.

– Men jag kanske inte alltid kommer att köra grävmaskin, jag vill prova fler maskiner och målet är att starta eget.

Tanken är att skaffa erfarenhet och knyta kontakter för att sedan kunna bedriva en verksamhet där det hon bygger i dag blir till konkret nytta för många människor i många år.

–  Det jag gjorde när jag jobbade i Värtahamnen kommer man att kunna se om 50 år, det är roligt, det vill jag göra mer av!

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Att starta eget är målet, innan dess vill Johanna Axelson se till att skaffa sig erfarenhet och knyta kontakter.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

– Att köra maskin har många fördelar, det är inte lika fysiskt krävande och det är kul att gå till jobbet, säger Johanna Axelson.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Genom att gå som lärling fick Johanna Axelson chansen att erövra yrket i rätt takt.
– Jag hamnade på bra jobb, de sa att ”det är OK, ta din tid”. Jag fick den tid som behövdes för att bli en bra förare.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

De stora färjorna kommer och går, när alla ligger inne samtidigt är det säkrast att hålla sig undan